Hej.
Jag pluggar för närvarande hemma då skolan är stängd och allt förgår under distans. Idag runt 8.45 hördes det extrema ljudnivåer från grannen nere. Det är en mamma som har ena barnet hemma och ena i skolan. Hon skällde och gormade så extremt att jag först trodde att hon blev slagen men sedan hörde jag barngråt. Jag öppnar ytterdörren ovan och lyssnade. Jag har aldrig hört en vuxen uppföra sig så - fick rysningar i hela kroppen. Hon öppnade ytterdörren - skrek kommer du för fan eller - till barnet som är högst 1-2 år gammalt. Han pep till ett ja och sen stängde hon dörren - var själv utanför medan barnet var inne i lägenheten. Efter en minut öppnade hon dörren och skrek på honom som vore hon i ens slags psykos och slog dörren efter sig. Jag, fortfarande i min pyjamas sprang barfota ner och ringde på ca 10-15 gånger. Under fem minuter öppnade hon inte och allt var tyst. Jag bankade slutligen på dörren och sa att om hon inte öppnar inom 10 sekunder så ringer jag polis jag går inte härifrån. Hon öppnade med barnet i famnen och jag frågade vad i helskotta hon höll på med. Hon upprepade flera gånger att hon inte skadar sitt barn, inte slår. Jag sa att jag bara utgår ifrån det jag hörde nyss och det jag har hört flera gånger förr och det är inte normalt. Att som förälder bli arg på sitt barn är i viss mån normalt men ALDRIG i de proportionerna. Jag informerade även att om det är så att hon behöver avlastning om det så bara gäller en timme ibland så.kan jag hjälpa henne. Snälla sluta att skrika och skälla så igen bad jag. Hon berättade att hon ibland kan bli så arg att hon inte kan kontrollera det. Barnet var rödsvullen och rödgråten och bara tittade tomt på mig. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det nu. Hon har fått veta nu att om det händer igen så går jag inte ner utan det blir polisen. Min fråga är om det att skrika och skälla på barnet på det viset ( det var alltså inte normala nivåer, det går inte ens att beskriva vrålen som kom ur munnen på henne - de lamslog mig som 33 årig vuxen ) gör att socialen tar situationen på allvar? Gör jag en orosanmälan som jag försäkrade henne om att jag skulle göra nästa blir det inte längre anonymt men det spelar ingen roll nu. Det viktigaste är att barnen inte får utstå hennes extrema och vidriga utbrott igen.