Hej!
Frågar åt en vän. Hon har gett mig tillåtelse.
Min kompis har en dotter , tyvärr har dottern blivit omhändertagen enligt lvu pga lögner och fel i utredning etc.
Den såkallade pappan har inte brytt sig överhuvudtaget, men för ett tag sen skickade han in en stämningsansökan och ville ha gemensamvårdnad samt att dottern skulle bo hos honom. Rätten sa att dem inte kunde bestämma så mycket förutom vårdnaden då lvu väger tyngre. Men det hela slutade med att mamman gick med på att skriva en tillsyns för pappan och att det skulle bli sammarbetssamtal.
Gick några veckor , mamma gick på första samtalet med familjerätten. Men eftersom situationen är som den är, så kunde dem ju inte heller komma överens om något eftersom mamman vill ha ensamvårdnad. Av många anledningar men bland annat att hon är rädd för pappan och att sammarbetet aldrig skulle funka.
Familjerätten hörde även av sig till soc (dem fick tillåtelse) och pratade med dem & sen ringde dem mamman. När dem ringde mamman så sa dem att dem på FR inte kommer utreda pappan för umgänge och det kommer inte soc heller i nuläget.
När mamman hade umgänge frågade mamman ang varför dem inte ska utreda pappan. Soc sa då att familjehemsgruppen inte tycker det är någon idé pga att pappan inte har träffat dottern , hon är så pass liten men även att mamman inte vill. Men framförallt för att hon är så pass liten och dem inte träffats
Men då kommer mina frågor åt mamman.
Oavsett om mamman vill eller inte , har inte pappan endå rätt till det? Soc påstår att mamman bestämmer men det är ju endå LVU är det inte upp till soc endå då? Visst att man kan fråga mamman vad hon tycker. Men är det endå inte socialtjänsten som bestämmer i grund och botten?
Och om det nu är mamman som ska bestämma det och hon väljer att inte gå med på det, kan det användas emot henne i en ev förhandling då? Eller kan rätten ha i bakhuvudet att soc faktiskt anser att det inte är ”lämpligt” med ett umgänge mellan pappan & dottern pga hennes låga ålder men även att han inte har brytt sig och fortfarande inte bryr sig särskilt mycket.
Hon vill inte göra något som kan göra så hon t.ex förlorar vårdnaden om hon verkar ”svår” elle något annat vid en ev förhandling. Sen visste hon heller inte att det är hon som bestämmer då soc har sagt en annan gång att dem bestämmer men att dem endå frågar vårdnadshavaren vad den personen tycker , men fortfarande är det dem som bestämmer.
Så som sagt, är det verkligen mamman som bestämmer om pappan ska ha rätt till umgänge trots lvu? & kan det se dåligt ut för henne trots vad soc rekommendation är, om hon inte ger sitt godkännande för umgänge?
Visserligen kommer ju soc isånnafall utreda pappan om han ska ha umgänge och i den utredning kanske säger att han inte är lämplig. Men då tänker endå mamman att då finns det en utredning ang det. Men samtidigt hon är väldigt orolig för hur umgänget skulle gå. Hon oroar sig för dotterns säkerhet i Pappans närvaro & speciellt om han i framtiden skulle få boendet.
När det kommer till vårdnadstvisten etc, så är soc på mammans sida och anser inte att han verkar lämna. Men samtidigt är det endå en jobbig situation när det kommer till lvu:t
Förlåt för lång historia , men hon vet verkligen inte vad hon ska göra & vill bara ha råd/tips.
Hälsningar/ frågar åt en vän