Hej, jag har två söner elva och tretton år. Efter ett års nykterhet (varav sju månader på ett behandlingshem) har jag i dagsläget umgänge med barnen två gånger i månaden. Pappan har ensam vårdnad. Pappan lämnar barnen hos mig och hämtar dom. Vi ses ca sex timmar vid varje tillfälle.
Mina söner efterfrågar mer tid med mig. Goda förutsättningar finns för utökat umgänge. Vi bor nära varandra och barnen är trygga med mig.
Fadern säger nej till all utökad (överenskommen) tid utan motivering. Å andra sidan kan han gå med på spontana träffar emellanåt.
Fadern har förbjudit mina pojkar att ringa eller besöka mig vilket utmynnar i att barnen till mig uttrycker sin frustration sorg samt ändå besöker mig i smyg emellanåt då längtan är stor. Jag har efterfrågat en övernattning i månaden. Men svaret blir alltid nej.
Min fråga är; utifrån mitt väl fungerande liv vad som är skäligt?