Hej! Tack för svar (16 åring med son) träffade min socialtjänst idag 12/3 och hade skrivit ner mina frågor på ett papper (som ni sa) samt tagit hjälp av en på boendet men fick inte alls något svar utan dom ”förstod” inte :/. Min utredare skickade med socialtjänsten min utredning under dom här 3 månaderna så dom ska läsa den och fatta ett beslut (har inte läst hela den) och min sista dag här är den 18/3 och den är 17/3 (dagen innan) så får jag beslut om min son tas iväg från mig (får ej träffa honom då alls) och åker morgonen efter och jag får flytta till HVB eller SIS, eller om vi stannar här eller flyttas till ett gemensamt familjehem. Har sån oro och ångest. Lider av både depression och utmattningssyndrom (vilken hon tycker är en överdrift då mitt beteende är pga droger enligt henne.) och jag vill verkligen ta mig ut ur min depression då den funnits där halva mitt liv och försvinner min son så är jag tillbaka på ruta 1 fast gånger tusen. Kan svära på allt att försvinner han från mig då tar jag mitt liv; jag orkar inte mer, det är för mycket, har ingen och prata med heller för jag bara flyttas runt. Samtidigt som allt detta sker så har vi haft förhandling på domstolen gällande mitt LVU den 26/2 och väntar på svar. Har längtat efter att få svaret om mitt LVU försvinner eller ej för det gick så bra på förvaltningsrätten och hoppades verkligen på detta men fick reda på att om mitt LVU nu försvinner och vi ÄNTLIGEN vunnit kampen mot soc efter 2,5 år (där jag inte har hunnit sagt farväl till släkt som dött eller min hund för jag ej fått) så kommer min son få LVU och bli placerad utan mig endå. Så försvinner mitt LVU men jag får placeras med noah så kommer jag fortfarande vara placerad.. försöker jag flytta hem så får han OCH jag LVU. Det här är en mardröm. Kämpar så hårt. Gjort allt. Detta är defenitionen av att det spelar ingen roll vad man gör. Det gör verkligen inte det.