Min sista utväg..

Hej. Jag är 16 (fyller 17) år. Jag förlorade min mamma när jag var 7 år vilken var omtumlande. Jag och min pappa har alltid haft en bra relation och den försämrades väl lite just i samband med mammas bortgång då det är en jobbig situation. Men vi har alltid varit där för varandra och kunnat prata.
Runt april/ maj år 2017 (jag var 13) var jag tillsammans med en kille som var väldigt dum mot mig. Han slog mig, hotade mig, förföljde mig osv. Han sa att om jag försöker göra slut så kommer nåt dåligt hända mellan mig och pappa. I september/oktober 2017 så mådde jag extremt dåligt och berättade allt för min pappa som hjälpte mig ut ur situationen. Den 2 november ( en vecka innan jag fyllde 14) så brann vårat hus ner helt o hållet utan förklaring, dom tror att den var anlagd men vi bor mitt i skogen så det måste vara han.. jag polisanmälde han med bevis för misshandel, hot osv med bevis! Men det blir nerlagt hos polisen. Så han skickade in orosanmälnigar till socialtjänsten om att min pappa misshandlar mig (han har aldrig lagt en hand på mig och skulle aldrig göra) och att han har ett alkoholmissbruk för jag berättade att pappa drack lite mer då min mamma gick bort (han var aldrig full utan bara nåt glas för o dämpa ångesten). I maj så blir jag tillkallad till ett möte hos socialtjänsten för dom fått in anonyma orosanmälnigar och lite från skolan för jag ej var där för mådde väldigt dåligt över allting med huset. Så den 18 maj 2018 så åker jag och pappa på möte med Socialtjänsten och bara 20 minuter efter så är vi påväg hem till där vi boddde då och där fick jag packa mina väskor för jag fick akut LVU och fick flytta 20 mil hemifrån i 9 månader ungefär. Den sista november 2018 fick jag komma hem igen och jag mådde väldigt dåligt över att jag varit ifrån pappa och dels förlorat alla mina vänner för jag ej träffat dom. Så jag var inte hemma så mycket. I februari 2019 slutar jag vara borta och tar tag i mitt liv och söker senare in till gymnasium osv tar AM kort skaffar moppe och får äntligen vänner igen! Men sedan i april så startar dom en utredning igen pga frånvaro från skolan (var medveten om att under hela placeringen i 9 månader var jag ej inskriven i en skola pga av socialtjänsten och missade halva 8an och halva 9an svårt och ta upp allt då) men jag fortsatte med mitt liv. Sedan i maj/juni oså blir jag inkallad på möte för dom misstänkte att jag tog droger (varför dom misstänkte det kunde dom inte säga) så jag skulle på pissprov i en månad och gå till bup. Vilket jag gjorde. Gick inte på alla pissprov för det var 3 gånger i veckan 07.30 på morgonen och jag måste ha någon som kan skjutsa mig klockan 07 för att ta mig dit (men jag lämnade urinprov regelbundet i 9 månader på mitt hvb och ALLT var negativt) men dom sa att gör jag det blir det ingen placering så jag gjorde allt samtidigt som jag hade möte med skolan om ett specialschema. Kom tillbaka när jag blev kallad och då blir jag informerad om att jag har LVU igen och ska flytta om en vecka (den 25 juli) till ett narkomanboende där man ej fick ha telefon, nikotin, pengar. INGENTING! Där jag skulle gå återfallspremision. Sedan fick jag reda på att jag var gravid i vecka 24 (28 augusti) och flyttar till ett familjehem och min son kommer den 2 december 2019. Vi flyttar 60 MIL hemifrån till ett utredningshem där jag ska få möjligtheten att visa att jag kan ta hand om min son. Nu är han 3 månader och jag har gjort allt jättebra men soc vill ta honom nu!! Och dom vill placera mig tills jag är 21 och jag vet inte vad jag ska göra... har överklagat 4 gånger redan o h skrivit till IVO..

Mitt liv är förstört
2020-03-08 18:35

Hej!

Vi har tagit oss friheten att redigera något i din fråga för att bevara din anonymitet.

Du beskriver flera svåra situationer som har hänt under ditt liv. Att din mamma gick bort när du var ung, att du varit omhändertagen enligt LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) under perioder av ditt liv, att du fått en liten son som socialtjänsten nu kommer omhänderta samtidigt som du också omhändertas. Vi förstår att det måste vara väldigt tufft för dig just nu, men vi hoppas att du ska hitta sätt att förändra din situation.

Först och främst tänker vi att det skulle vara bra för dig att få till ett möte med socialtjänsten för att få klarhet i allt som har hänt och varför alla beslut har tagits. Skriv ner frågor på förhand så att du inte glömmer bort att ställa dina viktiga frågor. Genom att sätta dig ner tillsammans med socialtjänsten kan du förhoppningsvis få klarhet i varför de har fattat de beslut som de har gjort. Det innebär ju inte att du kommer tycka att socialtjänsten har gjort rätt, men det brukar kännas bättre när man har mer information.

Du skriver att ditt barn ska omhändertas, samtidigt som du också omhändertas och placeras. Socialtjänsten kan fatta beslut om LVU fram till en person fyller 21 år. Eftersom LVU är ett väldigt ingripande beslut fattas dessa beslut inte lättvindigt. Ett LVU ska omprövas var sjätte månad och vid dessa tillfällen har du möjlighet att uttala dig och visa vilka förändringar som skett för att socialnämnden ska kunna fatta beslut om LVU ska kvarstå eller inte. Detta gäller ju både för dig själv och för dig som förälder.

Precis som du skriver kan man anmäla till IVO (inspektionen för vård och omsorg) om man upplever att man blivit felaktigt bemött. IVO har till uppgift att utöva tillsyn över socialtjänsten. Du skriver att du redan har anmält till IVO flera gånger och om inte nya uppgifter har inkommit har du nog gjort vad du har kunnat i förhållande till IVO.

Vi hoppas att du ska kunna få till ett bra samarbete med socialtjänsten för att kunna göra de förändringar som krävs för att din son ska få bo hos dig igen. Socialtjänsten ska kunna stötta och hjälpa dig som nybliven mamma, så att du får möjlighet till att förändra det som behövs. Vi hoppas du får till en kontakt med socialtjänsten och inleder ett samarbete, för både din och din sons skull.

Vänligen

Soctanterna