Hej! jag har nydligen fått hjälp utav socialtjänsten att få en egen lägenhet i min kommun,dock hade jag för några veckor sedan inbrott där så jag flyttade tillbaka till mitt föräldrahem vilket fungerar mycket dåligt och det är dagligen bråk och konflikter mellan oss.Har bott på denna ort större delen av mitt liv och efter att jag blivit äldre hamnade i fel sällskap och ser ingen annan möjlighet att komma ur detta än att flytta.Jag känner mig hotad och förföljd här och mår psykist dåligt och känner mig maktlös att kunna nå en förändring och det jag skulle behöva är att komma bort och börja om någon annanstans.
Har pratat med min handläggare på soc och fått svaret att de inte har någon möjlighet att kunna hjälpa med en bostad på annan ort,det de har att erbjuda är vandrarhem ifall familjesituationen är ohållbar.Har skrivit in mig i flertalet bostadsköer men det är svårt att kunna få en lägenhet och kan dröja flera år och jag klarar inte att vänta så länge,Jag mår sämre för varje dag som går och fastnar i destruktiva mönster som blir omöjliga att bryta.Har sökt hjälp hos psykolog utan resultat och även min psykolog instämmer om att jag skulle behöva komma bort härifrån.De stunder jag reser bort,hälsar på vänner som är bosatta någon annanstans osv. försvinner min nedstämdhet,oro och ångest nästan helt och kommer tillbaka så fort jag kommer hem igen vilket också tyder på att problemet ligger i vart jag bor och inte beror på psykisk ohälsa.
Har inga vänner eller släktingar bosatta i en annan stad jag skulle kunna bo hos,utan är hänvisad till socialtjänsten,och det jag undrar är ifall socialtjänsten i vissa speciella fall kan göra ett undantag med att hjälpa till med en bostad på annan ort,då det skulle vara den enda lösningen