Kan barnet själv bestämma vart hen vill bo?

Jag är separerad sedan några år. Vår gemensamma nioåring har alltid varit mammig och trivts bäst i min närhet. Vi har idag växelvis boende, varannan vecka. För något år sedan var allt kring barnet ganska stormigt då hen inte trivdes hos sin pappa. Pappan sa då till barnet att hen kunde få bo hos mig i veckorna och hos honom varannan helg, barnet var glad och lättad över detta. Dagen efter detta bestämts ändrade sig dock barnet (efter att pappan sagt att han blivit ledsen över att barnet inte ville vara där har det sedan framkommit i efterhand från barnet).

Nu har det gått ett år och nu drar detta igång igen. Barnet är hysteriskt ledset på kvällen innan hen ska till pappa. Vill inte vara där mer än varannan helg, men vågar inte säga detta då pappan både blivit arg och uttryckt att han blivit besviken när barnet för detta på tal. Samvetet gnager i denna lilla kroppen och därför gör hen som hen tror blir rätt för båda sina föräldrar, så som barn ju gör.

Nu har jag sagt till barnet att jag vill hjälpa hen med detta, att återigen prata med pappan och att hen ska säga till mig ifall hen blir rädd hos sin pappa igen. Jag har sagt att vi som föräldrar har som ansvar att se till att barnet mår bra och trivs och att det inte är barnets ansvar att se till så vi föräldrar mår bra utan det klarar vi själva. Att barnets bästa går före allt!

Hur kan jag gå tillväga på bästa sätt? Barnet uttrycker stor rädsla för att pappan ska bli arg eller ledsen och vågar därför inte "löpa linan ut" och jag står bredvid och ser hur allt detta påverkar barnet. Jag går också sönder inuti av detta.... Jag vet av egen erfarenhet att barnets pappa har hett temperament och kan uppfattas som både läskig och hotfull genom sitt kroppsspråk och tilltal, jag är själv "rädd" för honom, trots att han aldrig burit hand på mig.

Pappan vägrar samarbetssamtal då jag fört detta på tal vid ett par tillfällen.

Rådvill mamma
2019-12-27 08:00

Hej!
Vi ser att du försökt med de lösningar som står till buds, exempelvis samarbetssamtal och att förändra i det umgängesavtal som ni nu har. Det verkar på det du skriver som att pappa till barnet inte vill diskutera lösningar utan tycker att varannan vecka fungerar bra. Du ser att barnet inte verkar mår bra av den form av växelvis boende som barnet har just nu.

Du kan prata med Familjerätten i kommunen ni bor för att be om hjälp att skriva ett nytt umgängesavtal. Om du ser att pappan inte medverkar till detta kan Familjerätten ge råd om hur du kan gå vidare.

Barn ska bli lyssnade på oavsett ålder. Barnkonventionen är numera lag och förhoppningsvis ska detta stärka barns röster i frågor som rör dem och deras liv. Men de bestämmer inte själva, utan de är beroende av att de viktiga vuxna som finns omkring dem kan lyssna på dem och på något sätt komma överens, antingen i samförstånd eller via familjerätt och umgängesutredning via Familjerätten.

Hoppas det löser sig så att barnet får den typ av umgänge som passar just nu.

Vänligen
Soctanterna