Missbrukande son

Hej!
Min son är 24år och har missbrukat droger,främst tramadol, men mycket annat också i ca10år. I juli bad han för första gången om hjälp mot sitt missbruk och erkände för familjen hur illa det var. Han fick komma på avgiftning och sedan till ett stödboende. Boendet fungerade inte alls. Det var droger överallt och personer som var påverkade. Vi anhöriga var där och hälsade på och såg flera personer påverkade.Han talade om för sin handläggare flera gånger att han inte kunde hålla sig drogfri på detta ställe och att han önskade få komma till ett behandlingshem.Hon svarade att han var på det absolut bästa stället för honom och att han måste bevisa att han kan vara utan droger i minst en månad för att kunna få komma till ett behandlingshem. Han sa flera gånger att jag klarar inte det utan hjälp. Han började med droger och fick åka hem. Han har erbjudits öppenvård/provtagning två gånger i veckan. Vi är väldigt många ca 12st som gjort orosanmälan om honom flera gånger. Han har tidigare pga sitt missbruk blivit knivskuren, misshandlad,tagit överdos och hamnat på IVA, ramlat ner från ett tak och krossat sina fötter mm. han har inte förmågan att sköta sin ekonomi så han hotas av vräkning från lägenheten.Han har nyligen talat om att begå brott mot andra för att kunna finansiera sitt missbruk. Han har för tre dagar sedan tagit en överdos och hamnat på IVA, han är även anmäld för misshandel och polisen har tagit honom med kniv på sig. Allt detta har hans handläggare fått information om. Vi runt honom tycker att det borde bli akut LVM på honom, då han är en stor fara för sig själv och även mot andra.Han själv vill komma frivilligt till ett behandlingshem. Handläggaren ger inga besked. Han har inte ens fått förslag på vad det finns för behandlingar för honom utan det är öppenvården som gäller tills utredningen är klar. Utredningen startade i juli. Vad kan vi mer göra? ska det vara såhär?

Orolig mamma
2019-09-30 15:39

Hej!

Du beskriver målande och ingående de lidanden som din som utsätter sig själv och andra för. Det är en otroligt frustrerande berättelse om ett bristande system där personer som ska få hjälp med sitt missbruk fastnar i ett ekorrhjul av tyngre problematik och där hjälpinsatserna runtomkring inte fungerar som de ska.

Det verkar på det du skriver att du hoppas på att din son ska kunna vårdas enligt LVM. LVM är en sista utväg och en tvångsinsats som är det sista och mest ingripande steget för att rädda en människas liv. För att detta ska vara tillämpligt måste en läkare bedöma att vården inte kan avvakta och att den person som missbrukar droger utsätter sitt liv och hälsa för allvarliga risker. Det måste också vara så att frivilligheten inte finns.

I en jämförelse mellan tvångsvård och frivilliga insatser går det att se att för den som självmant genom sitt eget agerande valt behandlingshem på frivillig väg är chanserna till att lyckas större. Du skriver att sonen vill frivilligt till behandling, detta är ju positivt och för att utreda vidare var han skulle kunna passa så har socialtjänsten informerat och föreslagit öppenvård under tiden.
Det tar lång tid och du är orolig för att han ska komma till skada ännu värre under tiden. Det är förståeligt, du är hans mamma och vi kan bara ana hur orolig du måste vara. Att leva med en aktiv missbrukare kan vara otroligt påfrestande och stressande för alla i personens närhet.

Det finns stöd att få även för dig. I de flesta kommuner erbjuds anhörigstöd för anhöriga till personer som missbrukar. Det låter kanske som en futtig insats när allt du vill är att din son ska överleva och få en framtid. Men att träffa andra föräldrar och anhöriga som verkligen förstår hur det är och som kanske även kan ge hopp om en ljusning kan göra en stor skillnad. Du kan även få tips och verktyg i hur du på bästa sätt kan stötta din son samtidigt som du får lära dig att även tänka på dig själv. Ingen orkar i längden utan att få tid för sig själv.
Vi önskar att vi kunde ge dig ett enkelt svar på din fråga. Du undrar om det ska vara så här och svaret borde var nej, det ska inte vara så här, men just nu är det så här och du behöver få stöttning i hur du kan agera och reagera kring din sons situation.

Hoppas att svaret kan vara till någon nytta för dig.

Vänligen

Soctanterna