Jag och mina barn är inneboende hos en psykiskt sjuk person. Vi har under lång tid försökt få annat boende genom boplats syd, jag hamnar aldrig som nummer ett på en lägenhet, då söker jag ändå inte de mest attraktiva lägenheterna. Men jag är tvungen att söka lägenheter som jag rimligtvis kan betala hyran på. I sommar har det legat ute max 15 lägenheter allt som allt. eftersom jag har låg inkomst vill värdarna ha borgensman, det har jag inte. Enbart MKB kräver inte alltid detta. Jag söker även i ytterområden och andra ställen som Arlöv. Men mina barn måste kunna fortsätta gå i skolan här i Malmö, de har vänner här, de har sin far i närheten. (han kan inte bistå med boende ska tilläggas)
Privata värdar kräver borgen utan undantag vid låg inkomst. de kan ju välja och vraka. jag missar ALDRIG mina räkningar ska tilläggas, och har inga betalningsanmärkningar.
Personen vi bor inneboende hos struntar i perioder i sina räkningar trots att jag betalar hälften. Sedan måste jag lösa situationen för att vi inte ska bli vräkta, detta tär hårt på min ekonomi och mitt eget mående, att kunna slappna av när personen är oförutsägbar ekonomiskt är riktigt tungt. Har även sökt hjälp hos boendeenheten, kurator som fört min talan vid senare tillfälle hos boendeenheten, vad jag erbjuds är hotellboendet i Arlöv. Detta kommer att påverka mina barn ännu mer negativt än vad situationen gör där vi bor nu. dessutom kräver mitt jobb mycket hemmaarbetande och lugn, tvivlar på att jag får det på ett vandrarhemsboende. har även försökt få hjälp av barn och familjeenheten, men stöd i föräldrarrollen visade jag mig inte behöva så mycket som en egen bostad.
Vad som gör det än mer besvärligt är att det ifrågasätts från socialtjänstens sida om jag och personen jag bor inneboende hos är sambos, vilket vi INTE är. Detta gäller då hans försörjningsstöd, jag är självförsörjande. Vi har varit vänner i många år. Misstänker ni aldrig två tjejer eller två killar som bor tillsammans för att ha ett förhållande? Det är väl knappast en omöjlighet, känns som ett orättvist system där man fäller hellre än friar. Om jag och denna kille skulle vara ett par hade vi ändå legat under existensminimum eftersom jag tjänar så lite, så förstår inte problemet riktigt, det skulle bli en större kostnad för socialtjänsten om jag också sökte försörjningsstöd, vilket jag gärna undviker.
Personen får hjälp av psykiatrin, men det finns tillstånd som är svåra att hjälpa. Och som är återkommande. Dessutom är det väl inte meningen att JAG ska vårda personen större delen av tiden. Min energi är slut och ursäkta tonen, men är arg och ledsen.
visst JAG kan vänta något år till, men barnen borde spela större roll.