Alla tror jag är prostituerad

Jag sålde mig under en period på högstadiet för jag led av ensamhet. Detta fick polisen reda på och jag hamnade på låst sis i 4 mån och sedan på hvb (där jag nu varit i 8 mån). För 2 månader sedan fick jag tillbaka tillgången till internet etc och jag får ta lite promenader.
Under perioden jag sålde mig begick jag aldrig brott och började aldrig med ex knark eller droger. Jag har straffats så mycket nu och önskar att någon förstår att jag aldrig kommer sälja mig igen och att faran är över. Jag gråter varje dag och längtar hem. Jag har bara varit hemma en gång under detta år och min mamma är den enda som någonsin funnits för mig och aldrig skada mig. Hvb:t hotar med polis tillbaka till låst om jag missköter mig och säger mig rakt i ansiktet att jag är oansvarig och att jag ”måste ha tålamod” för att bevisa att jag aldrig kommer sälja mig igen. En gång började jag gråta och försökte gå ut från rummet när de sa så för jag visste inte att prostituerade barn var så hatade (när jag sålde mig trodde jag vuxenvärlden skulle tycka synd om mig, inte straffa mig). Då ryckte en personal tag i mig och brottade ner mig på golvet så jag fick blåmärken. Jag var hur lugn som helst innan (bara att jag grät och ville gå) men slet mig ganska snart loss.
Jag sköter skolan (305 i merit, höga ambitioner), passar alla tider, städar och dricker aldrig alkohol. Men det känns som att jag är stämplad för livet.

Jag vet att ni nu kommer säga att ”jag säkert behöver vård” men jag känner mig bara ännu mer förtryckt av det. Det jag behöver är min familj, min rätt att äga mitt liv
Jag drömmer mardrömmar om socialtjänsten på nätterna. Jag oroar mig även för fysiska konsekvenser då jag ofta har hjärtklappning (vaknar med 110 i vilopuls) och ont kring hjärtat. Jag känner mig allt mer uppgiven och trött för varje dag som går.
Kan någon hjälpa mig hem? Socialtjänsten lyssnar inte på mig. De säger att jag måste ha tålamod och låta det ta tid att bevisa att jag inte längre är en hora.
Snälla säg inte ni också till mig att det är ”vård” inte ”straff”. Eftersom jag inte är tillräckligt gammal att straffas juridiskt så hade jag fått precis samma ”behandling” om jag mördat någon. Det som avgör i Sverige om det är straff eller vård är om man stärks eller far illa av ”det myndigheterna bestämmer”. Och jag har farit illa.
OBS! Inte alla på hvb:t känns dumma men jag har inte förtroende för någon.

Hemlängtan

Kommentarer

Hej!

Tack för din fråga. Vi förstår att du har haft det tufft och att du har och har fått vård på olika sätt via socialtjänsten.

Det är ledsamt att höra att du känner dig ensam, mår dåligt och upplever att ingen lyssnar på dig, varken socialtjänsten eller boendepersonalen. Vi har förståelse för att det kan kännas ensamt att vara hemifrån med restriktioner om vad man får göra eller inte göra. Samt att det som kallas vård kan upplevevas som ett straff.

Du beskriver händelser med både inslag av våld och hot på boendet som absolut inte är ok. Vi tycker absolut att du ska prata med din handläggare om det.

Det vi kan råda dig är att prata vidare med din handläggare gällande planering om och när det är möjligt att komma hem för att träffa din familj, det kan ge dig något att se fram emot. Om socialtjänsten inte gör bedömning att det är lämpligt att du kommer hem kanske det finns möjlighet att dina nära kan besöka dig istället, allt för att försöka ha en god kontakt med din familj. Allt utifrån socialtjänstens bedömning.

Du beskriver att du känner dig nedstämd, uppgiven, trött, och har både mardrömmar och hjärtklappning vilket inte låter bra. Vi tycker att du ska berätta det antingen för personalen vid boendet eller din handläggare. Det kan vara så att du behöver läkarundersökas så att du antingen får hjälp eller en förklaring på ditt mående.

Vi förstår att tiden känns lång framförallt om man inte trivs och inte vet hur länge planeringen ska vara. Även om du inte vill vända dig till din handläggare vill vi ändå råda dig till det. Alternativt att du kan framföra dina åsikter till antingen någon i personalstyrkan eller till någon i din familj. Det för att dina åsikter ska komma fram.

Du beskriver att du är ambitiös och satsar på din skola samt inte använder droger eller alkohol, vilket är mycket bra och skönt att höra. Superbra att du satsar på din framtid och vi önskar dig all lycka med ditt liv framöver!

Vi hoppas att du har fått svar på dina frågor!

Vänligen

Soctanterna

Soctanter