Jag sålde mig under en period på högstadiet för jag led av ensamhet. Detta fick polisen reda på och jag hamnade på låst sis i 4 mån och sedan på hvb (där jag nu varit i 8 mån). För 2 månader sedan fick jag tillbaka tillgången till internet etc och jag får ta lite promenader.
Under perioden jag sålde mig begick jag aldrig brott och började aldrig med ex knark eller droger. Jag har straffats så mycket nu och önskar att någon förstår att jag aldrig kommer sälja mig igen och att faran är över. Jag gråter varje dag och längtar hem. Jag har bara varit hemma en gång under detta år och min mamma är den enda som någonsin funnits för mig och aldrig skada mig. Hvb:t hotar med polis tillbaka till låst om jag missköter mig och säger mig rakt i ansiktet att jag är oansvarig och att jag ”måste ha tålamod” för att bevisa att jag aldrig kommer sälja mig igen. En gång började jag gråta och försökte gå ut från rummet när de sa så för jag visste inte att prostituerade barn var så hatade (när jag sålde mig trodde jag vuxenvärlden skulle tycka synd om mig, inte straffa mig). Då ryckte en personal tag i mig och brottade ner mig på golvet så jag fick blåmärken. Jag var hur lugn som helst innan (bara att jag grät och ville gå) men slet mig ganska snart loss.
Jag sköter skolan (305 i merit, höga ambitioner), passar alla tider, städar och dricker aldrig alkohol. Men det känns som att jag är stämplad för livet.
Jag vet att ni nu kommer säga att ”jag säkert behöver vård” men jag känner mig bara ännu mer förtryckt av det. Det jag behöver är min familj, min rätt att äga mitt liv
Jag drömmer mardrömmar om socialtjänsten på nätterna. Jag oroar mig även för fysiska konsekvenser då jag ofta har hjärtklappning (vaknar med 110 i vilopuls) och ont kring hjärtat. Jag känner mig allt mer uppgiven och trött för varje dag som går.
Kan någon hjälpa mig hem? Socialtjänsten lyssnar inte på mig. De säger att jag måste ha tålamod och låta det ta tid att bevisa att jag inte längre är en hora.
Snälla säg inte ni också till mig att det är ”vård” inte ”straff”. Eftersom jag inte är tillräckligt gammal att straffas juridiskt så hade jag fått precis samma ”behandling” om jag mördat någon. Det som avgör i Sverige om det är straff eller vård är om man stärks eller far illa av ”det myndigheterna bestämmer”. Och jag har farit illa.
OBS! Inte alla på hvb:t känns dumma men jag har inte förtroende för någon.