Hej
Det är så att min tjej har fått en orosanmälan på hennes dotter(ej pappa till hennes barn)
Vi träffades runt midsommar i år och vi inledde ett förhållande, i det ingick det tre barn.
Men det är så att jag lever med ett brott som uppdagades för ca 6 år sen domen vann laga kraft för ca 2 år sen. Grovt barnpornografibrott blev domen.
Jag går hos en psykolog sen 5 år tillbaka ang detta. Och idag är jag frisk(eller vad man ska säga/skriva).
För sånt här kan man inte bara bli botad från hur som helst, man måste lära sig och leva med det, gå vidare och hitta en annan väg, vilket jag har gjort.
Men sen jag berättade för min psykolog om mitt förhållande och hennes barn, så gjorde min psykolog en orosanmälan på tjejens dotter.
Vilket idag lett till att vi har fått gå skilda vägar. Dels för att hon vill skydda sina barn till varje pris, för det är det enda hon har och vill inte förlora dom. Men hon har accepterat vad jag har gjort, och kan fortfarande vara tms med mig(jag har berättat för henne om själva brottets bakgrund).
Men Soc tänker annorlunda, och i stort sett satt in "kontaktförbud" för henne, ja hon får inte kontakta mig eller träffa mig. Annars skyddar hon inte sina barn.
Och deras oro ligger också i att jag fortfarande är under behandling.
Det har även startat en utredning. Jag själv har skrivit ett brev till handläggaren, utan att det verkar ha gett någon respons.
Så hur tänker Soc i såna här lägen? Det känns som Ni inte lyssnar på dömda personer. Som om vi tillhör det nedre skiktet, att vi inte kan förändras till det bättre.
Så som rubriken lyder, Vad kan JAG göra för något?