Hej! Jag har en knappt 13-årig dotter som utvecklat anorexia under 2019. Pappan och jag är separerade. Dottern är väldigt arg över att jag tagit henne till Ätteamet på BUP och vägrar därför träffa mig annat än sporadiskt sedan några månader tillbaka. Tidigare hade vi växelvis boende. Denna aggressivitet och vägran är f ö helt i linje med sjukdomen. Hon blir sjukare och sjukare men pappan vägrar att inse det. Han hävdar med en dåres envishet att dottern inte har något problem och ger henne därför inte någon behandling. Hon svälter hela dagarna då hon lämnas ensam när han arbetar. Jag har försökt gå dit för att tala med dottern, då har han vid flera tillfällen kört från sitt arbete för att mota bort mig från området. Vid ett tillfälle förekom fysisk misshandel. Rekommendationen från vården är matschema och sex övervakade måltider per dygn. Dottern får ingen, hon lämnas helt ensam. Hon får inte heller idrotta, men har ingen vuxentillsyn. Hon har symptom på svält som kan göra henne akut sjuk, men inte heller det skulle någon upptäcka förrän han kommer hem. Vem ska hjälpa mitt barn? BUP har nu remitterat vidare till Ätstörningscentrum med förhoppningsvis bättre resurser och de kommer att göra ytterligare en anmälan till socialtjänsten. Min fråga gäller nu vem som egentligen ska ansvara för att pappan slutar förhindra vård och behandling. Alla hänvisar till socialtjänsten men där får jag inget gehör alls. Det är obegripligt och fruktansvärt ångestskapande att dottern ska sitta och bli sjukare och sjukare utan att någon gör något.