Hej.
Jag börjar med att berätta att varken jag eller min man har haft o göra med social tidigare. Förren februari 2014. Jag blev gravid oktober 2013 och då hade både jag och min man jobbar och lägenhet. I december fick min man ett dunder jobb erbjudande i Stockholm som vi glatt tog emot och flyttade dit, där jobbet hade ordnat tillfällig bostad. Lgh vi hade hemma i Malmö så vi upp då det var andra hand. Det blev inget. Vi flyttade till Stockholm, jobbet sköts upp hela tiden tills i februari det stod klart att det blir inget utav det. Vi hade satsat våra besparingar på detta och stöd då utan både pengar och bostad och gravid. Inte alls enligt planerna. Vi gjorde det enda vi kunde, tog kontakt med soc hemma i Malmö. Gravid och i chock fick vi bo på ett hotell där mannen som jobbar där var rent av ond, ingenstans att laga mat eller förvara det.. Vi gjorde det bästa vi kunde, vi var ett par som alltid kämpat och jobbat hårt för ett bra liv. Detta var bara väldigt tillfälligt. Vi valde att vara tacksamma att vi fick tag över huvud och en bebis i magen. 3 månader gick. Jag tror en del av oss aldrig kommer glömma hotellet, hopplöshet, hur simpla saker blev svåra. Vi höll tyst och kämpade på. Mannen sökte jobb och gick sfi, han är amerikan, och jag hjälpte till. Att äta var en mardröm då man inte kunde laga. Gravid och hungrig och det ekonomiavdelningen gav oss var inte anpassat efter att inte ha ett kök.. Strunt samma vi klarade det. Kollektiv hem nästa. Höggravid och rent av utmattad av vår situation fick jag bo där och dela kök och toaletter. Varje dag kämpade jag med att hitta lgh. På alla tänkbara sätt. Nätet ger många möjligheter. Men ingen lycka. Min son föddes den 10juni. Ren och skär lycka. Och panik. Jag måste ha ett hem. Sökte lgh medan vi låg på BB. När min son var 3 dagar flyttades vi till en tillfällig lgh som de berättade vi måste flytta från när något annat tillfälligt uppstår. Här bodde vi 2 och en halv månad. Min man blev svårt sjuk och bodde i sjukhus för det mesta. Apatisk av stress. En ung kille med fin Cv och fina möjligheter är nu bara en stressad och plågad man. Slutet på augusti kom översvämning och försökte lgh. Social vill flytta oss tillbaka till hotell utan kök. Nej så ju. Ett tillfälligt 2 månaders boende ordnade jag hos min sons gudmor där vi och hinner barn trängdes i en trea. Sen tillbaka till kollektiv hemmet. Min son började förändras. Vägrar sova, hela tiden rädd, nya platser skrämmer honom.. Han var en lugn och glad pojke. Nu mår han inte bra, nu måste han utredas, BVC fattar inte vad socialen håller på, när jag pratar med social säger de att så är system och systemet måste följas, inga undantag, kosta vad det kosta vill. Knappt två veckor sen flyttade vi egen efter knappt 10 dagar i kollektivboende. Till en fin möblerad lgh. Också tillfällig. Flytt kan bli aktuellt när som. Min som är snart 6 månader. Detta kan sätta spår på hans hälsa och utveckling. Vi är hederliga människor. Min familj har jobbat och betalat skatt i många år. De flyttade till varmare land nått år sen
. Mitt barn mår dåligt. Vill mår dåligt. Min man håller på att bli bättre men nya flytt nya stress det går inte att ha det såhär mer..
Vad gör jag när systemet påverkar mitt oskyldiga barns välbefinnande. Hur får jag stopp på flyttande.