Hej,
Vi är en familj med tre barn, varav det yngsta går i förskolan. Hen har och har haft en hel del utmaningar med sin impulskontroll och sitt språk. Dock ingenting som vi har blivit kallade till något extra möte för - utan det har mer varit vid hämtning etc som detta pratats om. Hen är möjligen en något större utmaning än vad syskonen var i samma ålder - men det går åt rätt håll med utveckligen.
Familjen fungerar i övrigt fint och det enda utmärkande är att syskonen sins emellan bråkar mer än vad jag skulle kategorisera som 'normalt'. I och med detta har såklart den yngsta också lärt sig ett vokabulär som hör till betydligt äldre barn.
Nu fick vi informationen av vår förskola att man gjort en orosanmälan för aggressiviteten hos vår yngsta.
Nu när den initiala chocken har börjat lägga sig så övergår den i fullständig förvåning, skam och argsinthet.
Känslorna beror på att vi inte såg detta komma någonstans ifrån - vi har inte fått några extra samtal eller möten från förskolan för att prata om dessa utmaningar. Det känns som en oerhörd kränkning och svek från förskolan att inte över huvudtaget ha lyft upp detta på ett strukturerat sätt med oss så att vi hade kunnat adressera problemet på andra sätt.
Efter en snabb googling blir man dessutom livrädd när man läser den ena historien efter den andra om vad kontakter med soc. kan leda till. Vi har inga som helst problem att vara helt transparenta med soc. vid en ev utredning MEN jag skulle samtidigt vilja ha någon vid min sida som vet hur processerna och turerna går till för att ha vår familj bästa för sina ögon, även om jag vet att soc. ska ha barnets bästa för sina ögon.
Hur vanligt är det att man blandar in advokathjälp redan i tidigt stadie?
Kunde vi förväntat oss mer kommunikation från förskolan?