Hej. Min kompis bor på ett hvb hem, vi träffas kanske varje 6månader i vår uppväxt stad, min kompis flyttade för att gå ut skolan och göra klart gymnasiet. Jag bor kvar i vår gamla stad. För ett tag sen orkade inte min vän mer med livet och försökte ta självmord. Jag trodde aldrig hen skulle våga sig på något sånt. Min vän har vänner i den nya staden som jag inte tycker är bra för hen, de är lite udda och knepiga i mina ögon. Blandade människor, som satanister, ateister, osv. det skrämmer mig lite om jag ska vara ärlig. Vad får en människa att ta det steget till ett möjligt självmord? Min vän har även skärt sig otroligt mycket, ristat in fula ord i huden, bland annat. ordet ho#a,( ni förstår säkert vad det är för ord), släckt cigg på sin arm, jag frågade hen "varför gör du så mot dig själv, varför satsar du inte fullt ut med skolan, sen sa jag, du vet väl att det kan vsra livsfarligt med rakblad, man kan få blodförgiftning, hiv osv ?" svaret jag fick var att hen har nåt botten, och inte har ett syfte kvar i livet, o varför skulle hen leva o varför skulle jag bry mig,, men jag bryr mig om min vän.. Det som är så svårt, är att när vi träffades sist så såg man att min käraste vän inte sken som hen brukade. Hen var alltid så glad...den där gnistan fanns inte längre. Nu såg hen ut som en statslös person mer eller mindre, ovårdad och en sorgsen blick, jag vet att min vän gjorde allt för att dölja hens verklighet, men jag känner min vän, vi är uppvuxna med varandra...
Vad kan jag göra som medmänniska förutom att ställa upp i vått och torrt? Min vän vet att jag finns för henne/honom oavsett vad som än händer...hur kan jag få hen att fatta att det är fel utan att verka tjatig och tråkig? Jag tror min vän anser mig så, eftersom min vän alltid är så trött, eller vad tror ni??
Ps.. min vän är över 18 år