Hej. Mitt barn är myndigt o sol placerad på annan ort, jag känner att det blir värre och värre för barnets mående varje gång vi ses, nu har syskon också börjat upptäcka barnets mående. Jag har påtalat vad mitt barn har behov av för socialen, som ex. en praktik med friska människor, och på så sätt få en motivation att fortsätta uppåt med utbildning o jobb, kanske körkort osv..detta har inte hänt, det var hela anledningen till att byta stad, att fullfölja sin planering mot utbildning samt få en praktikplats. Naturligt blev det då för mitt barn att hänga med "vem som helst", då ensamheten tog överhand, och mycket fri tid att inte ha nåt att göra, förutom att hänga ute. Mitt barn dör typ framför våra ögon, o vi kan inte göra något åt saken. Barnet har försökt att avsluta sitt liv, skär sig själv, bränner sig med fimpar, har destruktiva förhållanden med killar...ja, det med andra ord så har barnet ingen som helst self care heller. Detta gjorde ej barnet i vårt hem. Barnet var alltid mån om sig själv, sitt yttre osv..det enda problemet barnet hade var att hen var skoltrött, inget annat...Nu vet jag inte vad jag ska göra, och varje gång min telefon ringer så får jag en klump i magen, siat var det från sjukhuset, där de inte visste om mitt barn skulle överleva natten eller inte. Det påverkar allt. Syskon, föräldrar, jobb sökande, motivation att motivera övriga syskon. Jag förstår inte hur de kan vägra lyssna på något som var så självklart.