Jag har levt på existensminimum så länge att det är hål i nästan alla mina kläder, jag har inte haft råd att klippa mig hos en frisör på flera år utan klipper istället mig själv och det är svårt att se i nacken, jag har trasiga skor, synliga luckor i tandraden, och jag har inte råd att använda smink. Min sista foundation tog slut för några år sedan och jag har rosacea. Samtidigt har jag sett att många kvinnor sminkar och fixar sig mer än någonsin tidigare. Mer smink än på min tid, de flesta har frisörfixat hår, folk verkar köpa väldigt mycket kläder, och många gör ingrepp (läppförstoring, fyller ut rynkor) och annat (tatuerar ögonbrynen, köper låtsasnaglar, permanenta låtsasögonfransar). Även personalen på socialtjänsten och andra myndigheter ser ofta ut som att de ska på krogen.
Det är skönt att slippa raggande män, men jag bekymrar mig över att mitt utseende har negativ inverkan på potentiella arbetsgivares uppfattning om mig. Det syns att jag är fattig och det leder ju till exkludering i flera sociala sammanhang. Kanske även på arbetsmarknaden?
Går det att söka bidrag för att fixa till sig så att chansen till anställning blir högre? Till exempel gå till frisören, köpa jobbintervjukläder och en foundation?
Gissar på nej, eftersom socialtjänsten (eller Arbetsförmedlingen) inte ens beviljar körkort, trots att det går att bevisa att de flesta tjänster kräver körkort och att flera arbetsgivare tackar nej redan innan intervju för att körkort saknas, men undrar.