Hämndanmälningar

Hej, jag har varit tillsammans med min sambo i snart 3 år, vi har bott ihop i 1. Han har varit skild i 5 år o hans ex gör allt för att, vad jag tror göra hans liv till ett helvete. Hon har, vad han vet, polisanmält honom 2 ggr för övergrepp mot barn, ena ggn mot hennes nu vuxna son o en mot deras gemensamma son. Hon har socanmält honom så många ggr så jag vet inte ens antalet. Allt blev värre efter att jag gick fram o hälsade på henne första ggn. Sen flyttade jag hem till honom, då kom det ännu fler. Sen köpte vi gemensamt hus, då kom det ännu fler. De ligger i vårdnadstvist gällande sonen som är 9 år. Den går precis så smutsigt till som man kunde föreställa sig. Förra veckan kom en ny, från familjerätten till soc. Hon hade varit på samtal dit, sagt att min sambo hade stoppat upp ett föremål i röven på sin son. Denna vecka ringde länsstyrelsen, då har hon anmält honom för djurplågeri av hans hund, deras tidigare gemensamma som hon aldrig brytt sig om innan. Han skulle avlivas imorgon, han är 12 år o lider av en obotlig hormonell sjukdom o är jättesjuk. Den här människan har diagnos adhd men beter sig även som hon har borderline eller, och narcissistiska drag. Det tog min sambos advokat typ 2 minuter att säga, "hon har borderline va" när hon fick ta del av allt material. Under deras 16 år långa äktenskap har min sambo utstått fruktansvärda raseriutbrott, hon har varit upprepat öppet otrogen, försvunnit hemifrån flera veckor, aldrig lyckats behålla ett jobb, slagit honom, kallat honom för din jävla fitta varje morgon vid frukostbordet, missbrukat adhdmedicin, ena sekunden varit kärleksfull för att nästa bli fullkomligt galen av ilska osv osv osv. Hon har även soc o polisanmält skolan som deras son går på. Skolan har socanmält henne. Skolan har socanmält familjen oxå såklart, flera ggr. Under 7 mån lyckades hon inte få iväg sonen, som även han verkar ha samma diagnoser som hon, till skolan på hennes veckor. Under okt-feb vägrade hon lämna ifrån sig sonen helt plötsligt, ringde polisen när min sambo kom dit, min sambo åkte därifrån för att sonen skulle slippa det dramat. Under 4 mån var inte sonen i skolan. Tingsrättens preliminära beslut i vårdnadstvisten blev att han skulle bo hos oss fram till rättegången i höst. Min sambo har alltid fått iväg sonen till skolan. Så nu slussas sonen, som inte trivs o vill vara i skolan, sakta tillbaka. Han började vara 1 tim om dan i skolan, nu 3 mån senare är dom uppe i 1,5-2 tim i skolan. Min sambo har ju således tvingats jobba hemma i ett försök att kunna göra sitt jobb. Det går någotsånär men han har väldigt tydliga symtom på stress, högt blodtryck o smärta i bröstet, fått kliande utslag över hela kroppen o sömn och koncentrationssvårigheter. Mycket av stressen består i att om han säger ifrån på något sätt, hon är på honom om allt tänkbart hela tiden, så kommer det en ny anmälan. Att leva med stressen, av att en så övertydligt sjuk människa ska hitta på nya saker att anmäla honom för är omänskligt. Att sitta på möte efter möte, bli konstant ifrågasatt när hans och vårt liv inte är problemet. Att se honom sakta men säkert brytas ner. Soc var här på ett hembesök för några mån sen, summa summarum blev att vi ska få hem en människa hit för att se om dom kan bistå i ett fungerande bemötande med sonen som har stora psykosociala problem. När dom skulle gå sa den ena att förvänta dig inte att anmälningarna kommer sluta. Hon kommer fortsätta. Den enda kommentaren är anledningen till att jag skriver. Dom ser ett mönster. Dom förstår att hans ex inte är som hon ska. I min värld borde dom, precis som polisen, ha anmälningsskyldighet när saker föregår som inte är som dom ska. I min värld borde dom agera så att hon inser, eller det kommer hon nog inte för allt är ju alltid alla andras fel i hennes värld, men i alla fall agera för att få stopp på hennes sjuka beteende. Som ni säkert vet blir det ofta problem när man lämnar någon med borderline men nu har det gått 5 år. Det är ju så löjligt. Hur ska han få stopp på detta? Ska han börja polisanmäla tillbaka för förtal, falsk tillvitelse, ofredande? Mvh från förtvivlad sambo

Orolig för min sambo
2019-05-01 07:16

Hej!

Det låter som om ni har en mycket besvärlig situation att hantera! Det är svårt att råda, men tänker att det är svårt att ändra på beteenden hos andra människor, som inte inser eller kan/vill förstå den skada det kan åsamka andra.

Vi förmodar att ni båda samtalat med handläggare på socialtjänsten om den situation som du beskriver, men också hur det påverkar ert familjeliv och naturligtvis din sambos son.

Kan det tänkas att det stöd som ni ska få för att bistå er i ert bemötande med din sambos son, även kan användas till att verifiera att anmälningarna som din sambos ex står för, är innehållslösa.

Om en tjänsteman i sitt yrkesutövande får kännedom om något som föranleder oro för ett barn så ska hen göra en anmälan utifrån så kallad egen iakttagelse. Om man som handläggare till exempel noterar ett beteende hos en förälder som man bedömer kan vara till skada för barnet så ska det dokumenteras och beaktas i bedömningen om barnets situation och behov.

Som enskild har man alltid rätt att anmäla. Om socialtjänsten bedömer att det inte finns fog för oro utifrån innehållet i anmälan, till exempel om det kan fastställas att innehållet i anmälan är felaktigt, så kan det fattas beslut om att inte öppna utredning eller vidta andra åtgärder.

Då det står var och en fritt att anmäla ett eventuellt missförhållande, kan det vara svårt att få gehör hos polisen, men diskutera frågan vidare med handläggaren av anmälningarna.

Vänligen

Soctanterna