Hej.
När ni får in orosanmälningar från skolor där de beskriver oro för att förälder till lågstadiebarn är för överbeskyddande hur brukar man se på det då? Rent allmänt alltså. Skolan kan va frustrerad att förälder inte lämnar gråtande barn utan försöker lirka och trygga barnet att få en mjukare avlämning. Lyssna in och trösta barnet och förmedla att det kommer att gå bra innan man går. Självklart beror det på att barnet inte är trygg med personal och skoljmiljön samt att barnet har funktionsnedsättning. Skola och förälder kan ha olika åsikter om hur överlämningar ska gå till. Men att förälder vill trösta och trygga sitt barn innan man går och därmed anses för överbeskyddande av personal är det verkligen i sig en orsak till att ni ska utreda brister i hemmet? Rent generellt brukar det väl snarare ses som en skyddsfaktor om föräldrar bryr sig mkt om barnen. Visst finns det olika åsikter om att vara överbeskyddande curla är bra elller inte. Men är det i sig verkligen fog för oro om brister i hemmiljön?
Barn med autism har dessutom ofta känslig omognad vilket gör att en 8 åring kanske behöver bli bemött som en 4-5 åring i vissa situationer och är inte självständig på samma sätt. Men oavsett dessa saker rent generellt är oro för brister i hemmet verkligen befogat att utreda? Brukar ni ofta få anmälningar från skolor om att de är oroliga för att föräldrar curllar sina barn?