Hur går jag till väga nu?

Hej!
Min dotter är 7,5 år och bor växelvist sen cirka ett halvt år tillbaka. Innan dess bodde hon heltid hos mig, varannan helg hos sin pappa. Men efter pappans önskemål trappades dagarna upp i tid till varannan vecka.
Under hela tiden har det varit lite kämpigt att få henne dit, hon har inte riktigt velat, men har åkt dit ändå. Den veckan hon är hos sin pappa är det långa dagar, upp tidigt för att åka cirka 45 minuter till skolan, vara på morgonfritids, sen skolan och sen eftermiddagsfritids. Sen då åka cirka 45 minuter hem igen. Hon säger också att hon är ledsen för att hon aldrig kan leka med sina kompisar den veckan hon är hos sin pappa, eftersom dem bor så långt från skolan. När hon är hos mig går hon endast i skolan, inget fritids, jag är föräldraledig och kommer vara det i cirka 2 år till, har privilegiet att kunna jobba hemifrån med sambons och mitt företag vi driver. Därför behövs inget fritids.
De senaste veckorna har dottern uttryckt grov ångest över att åka dit och totalt vägrar. Jag försöker verkligen uppmuntra henne att åka, men hon vill verkligen inte, vad jag än säger. Hon vägrar prata med sin pappa om det, utan vill att jag gör det. Han kommer också med förslag på roliga saker dem ska göra, men det hjälper inte. Hon har själv sagt att hon bara vill vara där varannan helg och bo hos mig mer. Jag vet att hon egentligen är för liten för att bestämma det själv, samtidigt som jag som mamma känner att jag sviker henne nåt fruktansvärt om jag "tvingar" henne att åka dit.
Pappan är väldigt svår att prata med, jag skulle helst vilja lösa detta på egen hand, men känner jag honom rätt kommer vi hamna i tingsrätten istället.

Vad ska jag göra? Hur mycket hänsyn ska jag ta till min dotters åsikter och vilja?

Jenny

2019-02-25 09:17

Hej!

Det är inte alltid så lätt att få till ett bra umgänge eller växelvist boende. Det ställs höga krav på både barn och vuxna för att få till det så bra som möjligt för barnen. Din dotters förutsättningar verkar vara mycket olika mellan boendena hos dig och hennes pappa. När ens barn berättar att de inte mår bra av en eller annan orsak så är det ju ens uppdrag som förälder och särskilt om man är vårdnadshavare, att se till att barnen har så goda förutsättningar som möjligt för att det ska bli så bra som möjligt.

Precis som du säger är din dotter fortfarande så ung, så att det är vårdnadshavarna som är de som ska se till att förutsättningarna blir så bra som möjligt.

I Föräldrabalkens sjätte kapitel finns reglerna som gäller vårdnad, boende och umgänge. I de första paragraferna finns de inledande bestämmelserna om barnets rätt till omvårdnad och trygghet, och att barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Där finns det också angivet att hänsyn till barnets vilja ska tas i beaktande utifrån barnets ålder och mognad.

Det framgår inte riktigt om du och din dotters pappa har en god kontakt och kan kommunicera utifrån vad som är det bästa för din dotter. Om du känner att det skulle vara bra med någon annan i samtalet råder vi er att kontakta familjerätten eller familjerättssekreteraren i din kommun för ett samarbetssamtal. Socialtjänstens familjerätt kan vara till hjälp för att se till att dotterns behov och mående är i fokus och att det är hennes bästa som prioriteras utifrån de förutsättningar som finns nu. De kan också vara behjälpliga med att få till ett skriftligt avtal om ni båda så önskar.

Som du själv skriver kan du inte nonchalera din dotters mående och önskemål, men det gäller att finna en lösning som är så bra som möjligt.

Vi hoppas att du har fått svar på din fråga och att ni finner en lösning som fungerar för er alla.

Vänligen

Soctanterna