Hjälp Jag Är En Tonårsförälder

Postat: 2009-12-15 14:30

vad ska man göra när ens barn inte sköter skolan, tycker att man bara klagar och gör precis som hon själv vill och verkligen gör det, vad än man säger och gör? har en 16 årig tjej som är totalt oregerlig..morgonen börjar med en tjej som är som ett monster, vägrar gå upp, blir våldsam och riktigt otrovlig, sen tröttnar man efter 1,5 timmes försök till väckning, så går man till jobbet och får en lögn i nacken at hon är i skolan, men det sen visar sig vara bristfälligt. Kommer hem och hon är inte hemma utan hos pojkvännen, lovar att ta bussen en viss tid, men det händer aldrig, utan hon drattar hem sent som synden, långt efter man själv är vaken. Så börjar det om. pratar man med henne - klagar man, tar man ifrån henne saker så gör hon så att det blir värre...nu vet jag inte vad jag ska göra. idag eskalera bråket att hon packa och skulle flytta till pojkvännen? Försöker komma fram till en lösning, men hur jag än vänder mig, har jag ändan bak...gör jag inget rätt? är jag en misslyckad föräldre, känner mig rådvill, ledsen och totlat maktlös. har sagt att hon har en pappa att bo hos, men det vill hon inte för han bor längre ifrån på landet.....vad kan jag göra??

Kajsa
2010-07-06 14:48

Postat: 2009-12-16 14:16

Hej

Vi förstår din maktlöshet och frustration, du är inte ensam i detta, många föräldrar känner precis som du. Du gör helt rätt i att reagera och det med din fulla rätt. Utifrån det du beskriver, vill vi uppmana dig till att ta kontakt med socialtjänsten och diskutera olika stödinsatser för dig och din dotter. Stödinsatserna ser olika ut beroende på vilken stadsdel du bor i. Stödinsatser kan exempelvis vara samtal med en socialrådgivare. Du kan också anmäla dig till Malmö stads COPE- utbildning för tonårsföräldrar. COPE står för The Community Parent Education Program och är ett föräldrautbildningsprogram med rötter i Kanada. I programmet träffar du andra föräldrar i din situation. Vill du veta mer om COPE-utbildningen se länken nedan:

https://www.malmo.se/Medborgare/Social---familjefragor/Familj-barn-och-u…

Via länken kan du också göra en webanmälan.

Vi skulle också vilja uppmana dig att ta kontakt med skolan, det vill säga lärare och kurator, diskutera din problematik och be om hjälp i detta. Även om barnen blivit äldre och påbörjat gymnasiestudier är det fortfarande viktigt att ha en bra och kontinuerlig kontakt med skolan. Om det är möjligt, skulle stöd från pappan vara bra, både för dig och din dotter.

Som sagt, ta kontakt med socialtjänsten och rådgör med dem om din situation. För att komma i kontakt med socialtjänsten i din stadsdel kan du via Malmö stads växel tfn. 34 10 00 bli kopplad direkt till den sektion inom socialtjänsten som arbetar med barn och unga. Du kan också via www.malmo.se länka dig vidare till din stadsdel för kontaktuppgifter. Ta dig också tid till att läsa mer om COPE, det är en bra utbildning för föräldrar och du behöver inte vara rädd för att ta kontakt.

Vi hoppas att några av tipsen är användbara och kan hjälpa dig på vägen. Du är välkommen åter om du har fler funderingar.

Vänligen

Soctanterna

Postat: 2010-03-07 07:22

Hej, jag har samma problem som du men har försökt att vända på steken lite jag har slutat tjata det är inte lönt men sagt att för var natt hon sover hemme får hon 50:- en slags morot.Försöker hålla masken när hon är hemma gå på bio t.ex. få lite "rolig ensamtid med henne" det är jättesvårt jag vet.Tjatar inte längre men håller på att spricka av irritation och maktlöshet.Men i mitt fall har det faktiskt hjälpt en hel del.dessutom sa jag till min dotter att hon fick lämna ett drogtest annars får hon inga pengar och jag ville veta om hennes humörsvängningar berodde på missbruk bl.a. släpp på tyglarna försök och tjata inte det är en mognadsprocess de går igenom. Min är sjutton nu hoppat av skolan men praktiserar och det funkar. Hoppas det löser sig. Det tar lite tid ha tålamod. M.v.h. från en som vet vad du går igenom.Ps: Jag är också ensamstående mamma. Lycka till

Postat: 2010-03-08 13:06

Hej

Vi vill bara passa på att tacka Marlene för hennes råd om hur man kan gå tillväga i situationen. Säkert finns det fler tonårsföräldrar därute som har andra knep. Det skulle vara intressant att höra om hur just ni gjort.

Vänligen

Soctanterna