Min dotter är sedan ett år tillbaka gift med en man från ett annat land. De har ett barn på snart ett år.Och gemensam vårdnad. I slutet av graviditeten började mannen bli riktigt elak mot min dotter och när barnet var fött eskalerade hans beteende. Främst verbalt men knuffar, höjd hand och "du ska vara glad att jag inte slår dig" förekom också. Succesivt blev min dotter nedbruten och hennes dagar bestod av att göra allt för att han inte skulle få dessa vredesutbrott. mannen har fått permanent uppehållstillstånd pga barnet. Han jobbade inte förutom sista månaden lite sporadiskt och min dotter har fått försörja honom under hans tid i Sverige. När barnet var sju månader åkte de på semester till hans land för att hans familj skulle få träffa barnet. och min dotter trodde att allt skulle bli bättre. Barnets farföräldrar tog emot dem med öppna armar. Mannen däremot blev liggandes på soffan och rökte gräs på dagarna och han tycker att hon stör honom när hon ber om hjälp med hem och barn. Han har också sagt att han tänker lämna barnet till sin mamma eftersom min dotter är en dålig mamma och en dålig fru. Han tänker heller inte jobba då han tjänar så dåligt i sitt land. De kan leva på hennes mammapeng. Min dotter uttryckte sitt ogillande och fick till svar Välkommen till mitt land! Det blev ingen ändring i hans beteende och min dotter talade klart och tydligt om att blev det ingen ändring i hans beteende skulle hon lämna honom.
Efter ca två månader tog min dotter sitt barn och mer eller mindre flydde till Sverige och hem till mig. Hon har sagt att hon vill skiljas och skickat dit papper. Här får hon i snitt 30 sms och telefon påringningar varje dag från mannen. Vartannat är lovat bättring och vartannat hot. Han är fullständigt omedveten om sin roll och tycker väldigt synd om sig själv.
Min dotter har berättat att det inte finns någon som helst framtid för dem och att hon är rädd för honom och inte vill träffa honom. Hon vill skiljas. Så i förra veckan står han utanför mitt hus helt oanmäld med två stora väskor när min dotter och barnet kommer hem från sin promenad. Det blev en total chock!
Min dotter har sedan hemkomsten gått hos psykolog och utifrån hennes berättelse säger psykologen att han är en Narcissist troligtvis med sociopatiska drag.
-Kan hon verkligen inte fatta hur mycket han älskar henne eftersom han rest över halva jorden för att återse henne? han har inte tagit till sig något av de hon sagt.
Nu säger han att han ska focusera på barnet och inte på henne, och så är det inte. DE har träffats på offentlig plats två gånger för att han ska få träffa barnet och då är hans focus att fota och filma barnet och skicka till släkt och vänner. Han har aldrig haft något stort intresse för sitt barn.
Hela tiden bedyrar han sin förändring och att de ska bli ett par igen.
Min dotter som så sakteliga börjat läka igen med hjälp av psykolog, vänner och familj är nu tillbaka på ruta ett och får riktiga ångestattacker. Ser sig om över axeln när hon går ut och är livrädd. Hon har gjort en polisanmälan om hot.
Vad kan vi göra? hur kan vi trygga barnets uppväxt och min dotters fortsatta liv?
Nu har han inte hört av sig på ett par dagar och min dotter säger "Snart smäller det, mamma" Hon är livrädd.
Orolig mamma