Jag undrar varför vi inom såväl socialtjänst som arbetsförmedling fortfarande arbetar med metoder som inte fungerar så bra?
Jag läste nyss om en person som sa att hen aldrig sökt ett jobb i hela sitt liv. Att hen alltid blivit erbjuden och tillfrågad om hen vill ha en tjänst. Egentligen är det nog så det går till, mer eller mindre, för många människor. Att de som ska rekrytera väljer ut några eller någon människa och frågar om personen är intresserad.
Det här att vi tvingar den som behöver en ny anställning att stå med mössan i handen och fråga efter jobb på olika arbetsplatser det tror jag är helt fel metod. Den som uppbär arbetslöshetsersättning eller ekonomiskt bistånd/socialbidrag borde inte vara tvungen att redovisa sökta jobb varje månad. Det skapar bara en förlamande stress. Och rädsla att man inte har gjort tillräckligt, att man inte ska bli godkänd av reglerna. Att man ska bli straffad. Det är meningslöst och kontraproduktivt.
Man borde istället ge alla de här människorna möjlighet, uppmuntran och stöd att skaffa sig kontakter inom de arbetsplatser och arbetsområden där de har engagemang, erfarenhet eller kunskap.
Man borde stödja människor att ta vara på och utveckla sina resurser, inte stressa människor genom att kräva att de söker jobb på ett sätt som ofta ändå inte leder till ett nytt jobb.
Vi behöver förändra riktlinjerna. Vem kan sjösätta den förändringen?