Hej!
Det är så att jag sitter i en väldigt jobbig situation och behöver få svar på en del frågor som jag har och kanske även få några tips.
Jag är en tjej i 20+ åldern som levt i ett destruktivt förhållande, med både fysisk och psykisk misshandel i lite mer än 2år.
Jag kände att jag var tvungen att lämna min hemkommun men även länet för att komma iväg från honom. En vän som bor i en annan stad ställde upp och hämtade mig så jag kunde vara där ett tag, tyvärr så blev det inte så långvarigt och behöver nu nånstans att ta vägen. Har kontaktat min hemkommun om hjälp som hänvisar mig till den ort som jag vistas i, har även kontaktat dom och fick ett möte inbokat. När jag väl kom till socialkontoret så sa kvinnan till mig att jag måste återvända till min hemort, dom kan inget göra eftersom jag är folkbokförd på annan ort. Hon förstod att jag inte ville få stryk, som hon så fint uttryckte det men kunde tyvärr inte erbjuda mig nån hjälp. Så jag ska tillbaka till min hemort enligt socialkvinnan, det var det enda som dom kunde bistå med - att jag kom tillbaka dit. ”Vi kan inte erbjuda dig bostad här när du har en i din hemkommun, så det vore synd att se dig som är så ung vara hemlös på denna orts gator, vi kan bara bevilja dig en natt på härbärge”, så uttryckte hon det. Jag förklarade för henne att jag inte kan återvända jag är alldeles för rädd! Fick en ny tid 2 dagar senare och hon skulle under tiden ringa & kolla med min hemkommun. När jag kom dit då så var det en annan kvinna med, som verkade mer insatt i våld i nära relationer. Hon ställde frågor och gick sedan igenom ett formulär, jag hade högsta riskbedömning på faran och ska absolut inte återvända, då jag riskerar mitt liv. Dom skulle sen ringa min hemkommun för att samtala om hur allt ska ske och efter ringa till mig. När dom ringde sa dom, som jag redan visste om att min hemkommun inte bistår med något då jag är på annan ort och det är vistelseorten som ska ta ansvar och särskilt vid en situation som denna.
Dom här två kvinnorna (ena socialkvinna och andra våld i nära relationer) kontaktade då försörjningsstöd då jag behöver ett akutboende, då jag är hemlös nu.
Fick en tid till försörjningsstöd och när jag väl kom dit så var det samma snack igen från en nu då ny kvinno inom socialtjänsten. Jag ska återvända, för här finns ingenting för mig. Jag har alla mina insatser och stöd där jag åkte ifrån och borde inte sumpa det, då jag inte kan få hjälp här. Möjligtvis en natt på härbärge, men vi fyllde ändå i en ansökan om boende på vandrarhem efter att jag tjatat till mig det i 30min. Hon fortsätter under tiden att pressa och övertala mig att återvända och då spricker det för mig, jag tar lappen som hon försöker rycka ur handen från mig och så rusar jag ut därifrån i en panikångestattack och gråt. Jag sätter mig utanför och fyller i lappen själv. Efter en stund ringer det från dolt nummer och det är då gruppchefen på försörjningsstöd i denna kommun, hon frågar vad jag vill eftersom jag bad om att få prata med någon annan. Jag sa att jag vill ha hjälp vad är det ni inte förstår? Jag vågar inte åka tillbaka!
Nä du kan inte få hjälp här, vi har pratat med din hemkommun och även haft mailkontakt, dom säger att du är välkommen tillbaka och kan få hjälp där, hon du hade möte med kommer ut om en stund så kan ni samtala igen.
Jag blev beviljad vandrarhem 4 dagar och matpengar under denna tid. Dom vägrade att ge mig skriftligt beslut (satt 4 timmar i vänthallen och väntade) gick sen därifrån och fick då samtal om att komma och hämta rekvisition, när jag tog emot det fanns fortfarande inget beslutspapper med! Jag bad om att få allt som sagts och beslutats skriftligen, fick då vänta ytterligare 30min. Besluten är väldigt kortfattade och beskriver varken min situation utan längst ner står det- information och lyder såhär: ”det föreligger en skyldighet att planera sin ekonomi på ett sådant sätt att en akut nödsituation inte uppstår. Vid akut bistånd till matpengar kan ansökan komma att prövas restriktivt.”
Är detta rätt? Att bli behandlad på det här sättet?
Jag känner mig som en brottsling, att det är jag som har gjort fel och straffas... mår så fruktansvärt dåligt redan och sen bli behandlad på de här viset....