Jag studerar mitt andra år på socionomprogrammet och har precis flyttat till Malmö. Nyligen kom jag i kontakt med en tjej som i år fyllde 18 men ännu har två år kvar på gymnasiet. På grund av att hon fortfarande studerar på gymnasial nivå har hon inte kunnat ta till sig ett jobb som kan finansiera ett eget boende och får heller inget stöd från socialen. Hon har dock varit mycket i kontakt med socialen då hennes mamma lider av tablettmissbruk och har vid upprepade tillfällen hotat att ta sitt liv, och gjorde också ett "misslyckat" försök.
Tjejen jag talar om lever utåt sett ett normalt liv med sin mamma, men bakom mammans fasad döljer sig en misär. Hon får inte mat i hemmet, mamman trycker konstant ner henne psykiskt, och hon spenderar helst sin tid någon annanstans då hemmet blivit en plats för ångest och depression. Hon går konstant runt med en rädsla att göra mamman upprörd, sårad, arg. Det finns syskon i bilden men är så pass gamla att de levt utanför hemmet under många år och ser därför inte problemen. När tjejen försöker berätta hur det ligger till blir hon kallad lögnare.
Min fråga är då vilka vägar jag kan tipsa henne om att gå? Mitt spontana svar när jag hörde att hon var 18 var "Varför flyttar du inte?" men eftersom hennes studier är för viktiga för att ha tid att arbeta tillräckligt för att kunna betala en egen hyra känner hon sig "fast". Den frånvarande pappan betalar underhåll, men det är inga pengar hon sett, så det hon lever på är studiebidraget på 1050 kr som är till hennes mat, kläder, hygienartiklar, bussresor, mm. Vilket stöd kan hon få från socialen? Hennes mamma tar inte emot hjälp eftersom hon inte anser sig ha problem, men det har uppenbarligen hennes dotter. Vad kan hon göra?