Socialtjänstens brister?

Hej!
Varför tror ni att Socialtjänsten har så svårt att erkänna sina fel och brister trots när de blir överbevisade? Det finns flera uppmärksammade fall i media som ni säkert känner till. Sedan i den massproduktion av utredningar som pågår berättar flera ungefär samma upplevelser om felaktigheter som t ex stora överdrifter.
T ex att tjänstemän letar och snokar (vilket är bra) och hittar de något litet så blåser man upp det till väldigt stort som blir till nackdel för någon av föräldrarna eller hela familjen. Man lägger på och felvinklar för att antagligen leva upp till sina egna fördomar.

Är systemet uppbyggt på något sätt att det inte är så viktigt att den exakta sanningen kommer fram och för att vara på den säkra sidan så läggs det på en del till så det ska framstå som värre för att vara på den säkra sidan?
Skulle kunna rabbla upp ungefär 20 exempel av egen erfarenhet varav över hälften går att bevisa att Socialtjänsten överdrivit.

Hur garanteras att samtalen blir korrekta överförda till dokumentationen?
I de samtal jag varit i så har det varit en eller två tjänstemän. I något av samtalen har de inte skrivit under tiden men i de flesta samtalen har någon skrivit/antecknat.
Inte i något av samtalen så har de ställt frågor som t ex har jag uppfattat dig rätt om det här eller liknande kontrollfrågor.
Jag menar att det INTE blir rättssäkert om det inte ges möjlighet att bekräfta vad man har sagt. Att det blir notoriskt fel är överhängande på stora och små detaljer som kan ha av avgörande betydelse.

Enda chansen man har när en utredning uppfattas helt fel och man inte känner igen sig överhuvudtaget är att komma in med synpunkter efter utredningen.
Hur behandlas dessa synpunkter och tas de på allvar för att Socialtjänsten ska någonsin kunna förbättra sig?

Att en utredning består av ett godtyckligt tyckande i analys och bedömningen från tjänstemän ser ni någon risk med det?

Hur ser ni på ovanstående synpunkter?
Dessa synpunkter kan inte vara något nytt som ni hör.

Mackan

2018-12-10 18:47

Hej!

Tack för dina intressanta tankar och resonemang. De är samma tankar som socialtjänsten arbetar med för att ständigt förbättra sin verksamhet i syfte att utföra arbetet så rättssäkert som möjligt.

Handläggarens uppgift är att identifiera och belysa de brister eller risker som finns kring ett barn för att sedan väga dem mot de skyddsfaktorer som finns. Detta för att göra en bedömning om hur pass allvarlig risken är för barnets hälsa och utveckling på kort och på lång sikt. Utifrån det bedöms om det finns behov av insatser från socialtjänsten.

Barnkonventionen är FN:s konvention om barnets rättigheter. 1990 ratificerade Sverige Barnkonventionen, vi förband oss därmed att följa den. I det praktiska arbetet innebär det att alla beslut som rör barn skall ha sin grund i barnets bästa och barnets rättigheter skall beaktas.

Handläggarens arbete och beslut skall grundas i kunskap och beprövad erfarenhet, beslut och insatser skall alltså inte bottna i en godtycklighet från en enskild handläggare. Det finns olika sätt på vilket socialtjänsten arbetar för att säkerställa detta. I sitt arbete har den enskilde handläggaren oftast tillgång till en socialsekreterare med utökat ansvar, en förste socialsekreterare med uppgift att handleda/vägleda i ärenden. I särskilt svåra bedömningar kan man ta hjälp av sin chef. Socialtjänsten använder utrednings- och handläggningssystem som skall vara till hjälp för att information inhämtas och presenteras på ett korrekt sätt. Socialstyrelsen har bl.a. skrivit en handbok för socialtjänsten i arbetet med barn och familjer som är till hjälp i arbetet. Extern handledning är ännu ett verktyg för handläggare inom socialtjänsten. Handledning används för att handläggare skall få hjälp och stöttning att hantera sitt arbete men också att utveckla sig i sitt arbete. I det yttersta har vi en lag att förhålla oss till, Socialtjänstlagen.

Det finns med andra ord riktlinjer och stöd för hur socialtjänsten skall utföra sitt arbete men tyvärr kan det ju förekomma brister. Man har då som enskild möjlighet att vända sig till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som är tillsynsmyndighet för socialtjänsten med klagomål.

Du skriver om dokumentation och hur det fungerar med anteckningar och journalföring. Olika handläggare har olika rutiner för hur de för samtal och hur de dokumenterar, men alla har en skyldighet att dokumentera så noggrant och nära det som sagt som möjligt. För vissa handläggare så är det ett stöd att föra anteckningar under ett samtal och för andra upplevs det som att det stör och försvårar lyssnandet och att få till ett gott samtal. En huvudprincip vid all dokumentation är att skriva så att klienten kan känna igen sig i det som skrivs. Sen lyckas det inte alltid och många gånger uppfattar vi människor saker på olika sätt, vilket är en försvårande omständighet.

Socialtjänsten kan och ska arbeta för att hela tiden förbättra sig och dina tankar och åsikter är viktiga. Om du har upplevt brister som du vill framföra till socialtjänsten eller kommunen så kan det göras genom att skriva ett klagomål via

https://malmo.se/Social---familjefragor/Klaga--berom.html

Du kan också framföra dina tankar till en ansvarig chef inom den del av socialtjänsten som din fråga gäller.

Vänligen
Soctanterna