Som utomstående bevittnar jag för närvarande en vårdnadstvist och jag känner mig allt mer orolig... vårdnadstivsten gäller min styvsons barn A. Jag känner mig maktlös och vet inte på vilket sätt jag kan hjälpa till. Är orolig för alla inblandade - men framför allt A...har han det bra hos sin mor? Hon har kontaktat psykolog för att hon anser att inte han mår bra pga sin far C...hur är det möjligt när C inte har träffat A mer än 6 gånger sedan maj månad? A verkar alltid vara sjuk - hittar hon på eller är det sant?
Sedan maj månad har C haft sin son 4 gånger och fått träffa honom ytterligare 2 - en gång hos E och en gång hos sig själv med E närvarande. De har varit på familjerätten - socialen - C har blivit förhörd hos polisen - och Umgås har blivit inkopplad. Jag har fram tills för en månad försökt träffa A och haft en någorlunda dialog med E -fungerat som medlare mellan henne och C.
Det som gör mig riktigt orolig är en sak E sa när jag skulle gratta A på hans 1års dag. Vi samtalde - E var irriterad och hade precis grälat med C - "Om det inte hade varit för A hade jag inte varit i livet idag. Jag har försökt avsluta det tidigare men nu är jag tacksam för att jag har A som anledning att fortsätta leva. Jag har gått igenom så mycket i mitt liv och skulle egentligen ha bearbetat det innan men det har jag inte gjort och nu är det bara för mycket så jag har kontaktat psykolog"
Att man tar till proffesionell hjälp är bra - ett tecken på att man vet att något inte är ok - men att man säger att man tänkt på att ta sitt liv får mina varningsklockor att ringa. Ska jag ta det på allvar? Tar A skada på något sätt? E har tidigare berättat att hon har haft problem med vikten och riskerat bli inlagd för ätstörningar men inte att hon varit "självmordsbenägen".
Det gör inte saken bättre att E säger emot sig själv hela tiden med - att hon inte riktigt vet vad hon vill och hur hon vill ha det. Ena sekunden vill hon att A ska ha kontakt med sin far och andra sekunden så är det uteslutet. Å ena sidan tycker hon att de kan lösa umgänget själva utan hjälp av rätten men samtidigt så säger hon att hon inte litar på C - att hon inte anser att att C är mogen nog. Hon vill att C ska ha en relation till A men samtidigt så anklagar C för att han missköter A de få gånger han haft honom. Hon har även en anmälan om det. Jag erbjöd mig att vara kontaktperson så att inte C fick träffa A själv tills allt blivit utrett så att A skulle få en chans att skapa en relation till sin far men då sa hon att ho inte ville att C skulle träffa A alls - jag visste till slut varken ut eller in och meddelade att jag inte orkade medla längre.
C har börjat spela in samtalen han har via telefon med E - likaså kopierar och sparar han allt det hon skriver om honom på internet och han undviker att träffa henne själv. Han skickar sms till E för att fråga hur det är med A och har han tur får han reda på det men för det mesta är hon bara spydig mot honom....C får inte reda på något och är orolig för det.
E påstår även till sin psykolog samt andra att C har problem med alkoholen och att han dricker mycket - vilket inte är sant eftersom han är yrkeschaufför och då hade riskerat förlora sitt jobb. C har börjat ta åt sig av E:s skitsnack och funderar allvarligt att anmäla henne för förtal eftersom han känner att det skadar honom framför allt yrkesmässigt - C:s chef är informerad om vårdnadstvisten och intygar att det inte är någon tal om alkohlproblem.
Efter denna långa förklaring är min fråga....vart ska jag vända mig med min oro? ...både för A:s räkning men även för min styvson och indirekt för E:s skull med. A har bara två föräldrar och min förhoppning är att de en dag ska kunna ha en vettig relation. Är det något jag/vi kan göra? Ska jag informera någon om E:s kommentar om att hon har A att tacka för att hon är i livet? Var kan C vända sig för att få stöd från någon utomstående - kanske få konakt med någon som sitter i samma sits eller varit igenom snarlika saker?
Tacksam för svar // Anita
Tackar så mycket för svaren! Nu vet jag lite mer...ska fundera på saken - vill inte göra saken värre men samtidigt så är jag som sagt orolig framför allt eftersom C fortfarande inte har någon inblick i hur A:s liv är. Fick precis idag reda på att C fått tid på Umgås på fredag och jag kanske bör avvakta tills dess. Förhoppningsvis får C lite mer information då...om inte så får jag ta ställning till situationen därefter. Tack än en gång för ert snabba svar.
Mvh // Anita
Hej
Vad roligt att du hörde av dig igen och att du fann vårt svar användbart.
Har du fler funderingar längre fram, tveka inte att höra av dig igen.
Vänligen
Soctanterna