Orolig :S

Som utomstående bevittnar jag för närvarande en vårdnadstvist och jag känner mig allt mer orolig... vårdnadstivsten gäller min styvsons barn A. Jag känner mig maktlös och vet inte på vilket sätt jag kan hjälpa till. Är orolig för alla inblandade - men framför allt A...har han det bra hos sin mor? Hon har kontaktat psykolog för att hon anser att inte han mår bra pga sin far C...hur är det möjligt när C inte har träffat A mer än 6 gånger sedan maj månad? A verkar alltid vara sjuk - hittar hon på eller är det sant?

Sedan maj månad har C haft sin son 4 gånger och fått träffa honom ytterligare 2 - en gång hos E och en gång hos sig själv med E närvarande. De har varit på familjerätten - socialen - C har blivit förhörd hos polisen - och Umgås har blivit inkopplad. Jag har fram tills för en månad försökt träffa A och haft en någorlunda dialog med E -fungerat som medlare mellan henne och C.

Det som gör mig riktigt orolig är en sak E sa när jag skulle gratta A på hans 1års dag. Vi samtalde - E var irriterad och hade precis grälat med C - "Om det inte hade varit för A hade jag inte varit i livet idag. Jag har försökt avsluta det tidigare men nu är jag tacksam för att jag har A som anledning att fortsätta leva. Jag har gått igenom så mycket i mitt liv och skulle egentligen ha bearbetat det innan men det har jag inte gjort och nu är det bara för mycket så jag har kontaktat psykolog"

Att man tar till proffesionell hjälp är bra - ett tecken på att man vet att något inte är ok - men att man säger att man tänkt på att ta sitt liv får mina varningsklockor att ringa. Ska jag ta det på allvar? Tar A skada på något sätt? E har tidigare berättat att hon har haft problem med vikten och riskerat bli inlagd för ätstörningar men inte att hon varit "självmordsbenägen".
Det gör inte saken bättre att E säger emot sig själv hela tiden med - att hon inte riktigt vet vad hon vill och hur hon vill ha det. Ena sekunden vill hon att A ska ha kontakt med sin far och andra sekunden så är det uteslutet. Å ena sidan tycker hon att de kan lösa umgänget själva utan hjälp av rätten men samtidigt så säger hon att hon inte litar på C - att hon inte anser att att C är mogen nog. Hon vill att C ska ha en relation till A men samtidigt så anklagar C för att han missköter A de få gånger han haft honom. Hon har även en anmälan om det. Jag erbjöd mig att vara kontaktperson så att inte C fick träffa A själv tills allt blivit utrett så att A skulle få en chans att skapa en relation till sin far men då sa hon att ho inte ville att C skulle träffa A alls - jag visste till slut varken ut eller in och meddelade att jag inte orkade medla längre.

C har börjat spela in samtalen han har via telefon med E - likaså kopierar och sparar han allt det hon skriver om honom på internet och han undviker att träffa henne själv. Han skickar sms till E för att fråga hur det är med A och har han tur får han reda på det men för det mesta är hon bara spydig mot honom....C får inte reda på något och är orolig för det.
E påstår även till sin psykolog samt andra att C har problem med alkoholen och att han dricker mycket - vilket inte är sant eftersom han är yrkeschaufför och då hade riskerat förlora sitt jobb. C har börjat ta åt sig av E:s skitsnack och funderar allvarligt att anmäla henne för förtal eftersom han känner att det skadar honom framför allt yrkesmässigt - C:s chef är informerad om vårdnadstvisten och intygar att det inte är någon tal om alkohlproblem.

Efter denna långa förklaring är min fråga....vart ska jag vända mig med min oro? ...både för A:s räkning men även för min styvson och indirekt för E:s skull med. A har bara två föräldrar och min förhoppning är att de en dag ska kunna ha en vettig relation. Är det något jag/vi kan göra? Ska jag informera någon om E:s kommentar om att hon har A att tacka för att hon är i livet? Var kan C vända sig för att få stöd från någon utomstående - kanske få konakt med någon som sitter i samma sits eller varit igenom snarlika saker?

Tacksam för svar // Anita

Anita

Kommentarer

Hej

Att befinna sig i en vårdnadstvist är en påfrestande situation för alla inblandande, även för den indirekta familjen. Utifrån din fråga kan vi läsa oss till att familjen varit i kontakt med både socialtjänsten och familjerättsbyrån samt att mamman har kontakt med psykolog. Detta är en bra grund för insyn i familjen och för att barnet inte ska fara illa då familjen har kontakt med olika myndigheter och verksamheter.

Om du känner stor oro för A kan du kontakta socialtjänsten i den stadsdel som barnet bor i och rådfråga dem om hur du kan lämna information eller göra en anmälan om oro för barn. Om du efter samtal med en socialsekreterare väljer att gå vidare, kan du välja att göra antingen en öppen eller en anonym anmälan om oro för barnet. För att komma i kontakt med socialtjänsten i den stadsdel där barnet bor i, kan du ringa något av dessa nummer nedan och be att få tala med någon som kan ta emot anmälan om oro för barn som far illa. Om du inte vet vilken stadsdel familjen tillhör kan du via Malmö stads växel på telefon 040 - 34 10 00 få hjälp med att ta reda på det.

Individ- & familjeomsorgen Centrum Tel: 040 34 58 70
Individ- & familjeomsorgen Husie Tel: 040 34 62 14
Individ- & familjeomsorgen Fosie Tel: 040 34 57 00
Individ- & familjeomsorgen Hyllie Tel: 040 34 57 76
Individ- & familjeomsorgen Limhamn-Bunkeflo Tel: 040 34 63 35
Individ- & familjeomsorgen Kirseberg Tel: 040 34 60 30
Individ- & familjeomsorgen Oxie Tel: 040 34 38 48
Individ- & familjeomsorgen Rosengård Tel: 040 34 51 30
Individ- & familjeomsorgen Södra innerstaden Tel: 040 34 58 92
Individ- & familjeomsorgen Västra innerstaden Tel: 040 34 38 30

Du kan lämna information till socialtjänsten om att E har uttalat att hon funderat på självmord, socialtjänsten kan bara ta emot din information, ej berätta något om personerna i det enskilda ärendet i och med att de har sekretess. Socialtjänsten kommer sedan att göra en bedömning om de kommer att gå vidare i ärendet utifrån den information som du lämnar. Om du vill vara anonym är det viktigt att du inte uppger ditt namn.

När er anmälan har kommit in har socialtjänsten en skyldighet att undersöka saken och ta ställning till om en utredning ska öppnas kring barnet eller ej. Ett första steg i en utredning innebär att en socialsekreterare tar kontakt med familjen, i första hand för att utreda barnets situation. Socialtjänsten kallar familjen till ett besök, besöket kan äga rum på kontoret eller i hemmet. Under första besöket får familjen ta del av anmälan och kommentera den. Socialtjänsten resonerar sedan hur de ska gå vidare utifrån informationen de har om familjen. Man försöker alltid, så långt det är möjligt, att göra utredningen i nära samarbete med barnet och familjen. I många fall kan det vara nödvändigt att även kontakta andra som känner eller har daglig kontakt med barnet, till exempel barnhälsovården, skolan eller förskolan.
Din styvson kan vid behov vända sig till kriscentrum för män. De vänder sig till Malmöbor som bland annat har relationsproblem, svårigheter i sitt föräldraskap eller svårigheter i samband med skilsmässa eller separation. Kriscentrum för män erbjuder rådgivning kring personens situation, samtal och behandling, individuellt eller i grupp. Man kan nå kriscentrum för män på 040-97 06 07 eller kriscentrum.man@malmo.se.

Mer information om kriscentrum för män hittar du här: http://www.malmo.se/Medborgare/Social---familjefragor/Vald--overgrepp/Kr...

Hoppas att du fått svar på dina frågor. Har du fler funderingar är du självklart välkomna åter.

Vänligen

Soctanterna

Soctanter

Tackar så mycket för svaren! Nu vet jag lite mer...ska fundera på saken - vill inte göra saken värre men samtidigt så är jag som sagt orolig framför allt eftersom C fortfarande inte har någon inblick i hur A:s liv är. Fick precis idag reda på att C fått tid på Umgås på fredag och jag kanske bör avvakta tills dess. Förhoppningsvis får C lite mer information då...om inte så får jag ta ställning till situationen därefter. Tack än en gång för ert snabba svar.
Mvh // Anita

Hej

Vad roligt att du hörde av dig igen och att du fann vårt svar användbart.

Har du fler funderingar längre fram, tveka inte att höra av dig igen.

Vänligen

Soctanterna

Soctanter