Jag skulle vilja svara till personen med rubriken "vill vara barn". Förutom det goda råd som soctanterna redan gett dig att söka stöd hos en kurator eller psykolog tänker jag att du också skulle kunna hämta mod och kraft hos någon annan vuxen.
Tänk igenom ditt kontaktnät. Är du bekant med någon vuxen som du känner förtroende för, som du skulle kunna träffa lite oftare? Fika, gå promenader eller göra något annat ihop?
Om du behöver lära känna någon ny person så kan man t.ex. engagera sig i att gå ut och gå med äldre. Kanske finns det någon äldre ensam person som bara längtar efter att få bjuda på fika och sitta och prata och som kan dela med sig av sin tid, sin omsorg och sin livsvisdom till dig.
Du får helt enkelt försöka "adoptera" en ny mamma eller pappa, far- eller morförälder. Titta på kommunens hemsida, eller på någon ideell organisation, t.ex. Röda korset eller Svenska kyrkan, eller någon annan organisation. Där brukar finnas information om hur man kan bli "sällskap" åt någon person som behöver. Se då till att välja en person som är äldre än du och som kan bli glad av att få någon att bry sig om. Och som du känner dig glad och trygg med.
Det är viktigt att du känner att det känns bra. Att du känner dig trygg. Om du inte känner dig trygg med personen så har du all rätt att avbryta relationen.
Men att gå och prata med t.ex en kurator, psykolog eller leg. terapeut är också viktigt. Det är viktigt att ge sig själv tid att bearbeta allt som hänt. På det sättet kan du bli tryggare i dig själv.
Var rädd om dig!