Hej. Jag hade ensak jag undrade över och vet inte vem jag kan ta det, så jag tänkte att jag kan beskriva det anonymt till er.
Jag haft en katastrofal uppväxt som präglats av fattigdom, sharia diktatoriska föräldrar och mycket ansvarstagande sedan jag var liten.
Idag har jag det mycket bättre trots allt ansvar och längtar inte till denna barndom jag haft eller vill ens minnas det. I nuläget håller jag på med att gå klart en utbildning och ska sedan börja arbeta, samtidigt som jag går kurser och gör mig högskolebehörig till utbildning.
Det som jag dock saknar vill och önska, det är att vara barn från början. Jag önskar att jag kunde födas från början med trygga föräldrar och med den förmågan jag har nu idag för jag hade utnyttjat tiden effektivt. Jag har bara en stor extrem längtan efter det. När jag ser ett barn som har det socialt trygg och omhändertagen känner jag mig mera känslosam inombord och jag får starka önskningar av att vara barn. Det värsta jag tycker jag gjort fel var att vänta tills jag fyller 18, troendes på att alla problemen kommer att lösas när jag blir vuxen.
Det enda som händer i praktiken är att man blir utkastad av sina föräldrar om man inte betala hyran och tar konsekvensen mera konsekvenser för sitt ansvarande.
Jag är nu 23 år och jag fortsätter få sådana där känslor.
Vad kan jag göra?