Orkar Inte Bo Kvar Hemma

Hej! Jag är en tjej på 18 år, fyller 19 i januari och jag orkar inte bo kvar hemma längre. Det är så mycket problem här hemma och det driver mig till vansinne. Det påverkar min skolgång negativt och jag mår inte bra av det. Jag har en utländsk bakgrund och mina föräldrar (och bror) håller mig i ett järngrepp. Jag har knappt någon frihet men det har min bror trots att han är yngre än mig, bara för att han är pojke OCH den ende pojken i vår familj bland 3 systrar. Och det stör mig så otroligt mycket. Jag får knappt gå ut när jag vill och om jag gör det så måste dom sitta och förhöra mig med en ogillande ton. Vem jag ska ut med, varför, var jag ska vara, hur länge jag ska vara ute o.s.v. Och sen säger dom alltid "var inte ute länge, du ska vara hemma innan det börjar bli mörkt". Jag gör aldrig något de ogillar, jag sköter mig, röker inte, dricker inte. Något min bror däremot gör. Och honom låter de göra i princip vad han vill. Han kan gå ut mitt i natten utan att de säger något till honom. Han blir inte förhörd på samma sätt, eller överhuvudtaget. Han har t.o.m. nästan tagit över "pappa-rollen" i hemmet. Med andra ord, han bestämmer över mig. Och han har fått för sig att han är "mannen i huset". Jag får inte ha pojkvän, men han får ha flickvän som dessutom är hos oss ofta och mina föräldrar tillåter det. Jag vill kunna leva mitt eget liv utan att någon lägger sig i som dom gör. Men det får jag inte för att annars är jag en "hora" i deras ögon. Säger han åt mig att t.ex. städa och jag inte kan så blir han jättearg och försöker ge sig på mig. Det har hänt innan att han gett sig på mig och det enda mina föräldrar gjort då var att skälla ut honom, men nästa dag har det inte betytt något. Jag orkar inte ha det såhär. Jag blir så avundsjuk på mina vänner som får göra mycket mer än vad jag någonsin fått göra under hela min livstid. Mina föräldrar får mig att känna mig mindre värd bara för att jag är tjej. Enligt dom ska tjejer lära sig hushållssysslor för att kunna göra allt åt sin man när man sen gifter sig. Jag är den som sköter sig bäst och håller mig borta från problem och annat skit. Detsamma kan jag inte säga om min bror, ändå får han alltid som han vill. Han styr i princip mitt liv och jag är så oerhört trött på det. Att inte ens kunna påverka mitt eget liv får mig ibland att inte vilja leva det överhuvudtaget. Känner mig så fruktansvärt hjälplös. Min pojkvän vet om min situation och gillar det inte, men han kan tyvärr inte göra något eftersom ingen i min familj vet om att jag har pojkvän. Han har sagt att jag kan flytta in hos honom om jag inte orkar bo kvar hemma, men det går inte. Han bor i Blekinge och jag i Malmö. Men jag har lovat honom att ifall något händer, så åker jag till honom direkt. Kan jag bo hos honom och samtidigt se till så att mina föräldrar inte vet var jag är? Om jag anmäler det till soc då? Om inte, kan man då söka bostad där han bor istället för i Malmö, med hjälp av soc då? Jag kan absolut inte bo i Malmö eftersom de flesta känner min bror och vet att jag är hans syster, så om någon ser mig så kommer det vara kört för mig. Han kommer vara ute efter mig, och om inte han så kommer det definitivt vara någon han känner. Det vill jag absolut inte vara med om! Jag vill kunna bo någonstans där jag känner mig trygg och säker, och det är med min pojkvän. Vad kan soc göra för att hjälpa mig?:( Jag är minst sagt desperat men det känns som att jag måste stå ut åtminstone tills jag gått ut gymnasiet. Men ibland vet jag inte om jag klarar det. Hur kan jag få hjälp? Jag vill inte bo kvar hemma längre. Mina föräldrar förstår inte mig och vill nog inte göra det, inte ens försöka. Jag har försökt förklara för dom otaliga gånger hur jag känner och upplever min situation, men i slutändan så har dom bara visat att dom inte bryr sig särskilt mycket. Hur mycket kan en människa stå ut med egentligen? Jag blir verbalt misshandlad nästan varje dag. Och jag mår så dåligt över det.

Anonym

Kommentarer

Hej

Vi förstår att det är en mycket jobbig situation du befinner dig i och vi vill poängtera att det aldrig är okej att bli utsatt för hot, våld eller kränkningar. Det strider mot lagen och som medborgare har man rätt att skyddas av staten. När hot, våld eller kränkningar sker inom familjen kan det vara svårt att ensam säga ifrån och göra något åt situationen, men det finns hjälp att få i form av stöd och i vissa fall också bistånd från socialtjänsten.

Det är glädjande att höra att du har stöd hos din pojkvän men vi förstår att det måste vara svårt att utnyttja hans stöd under de omständigheter som råder. För att få ytterligare stöd är vår rekommendation att du först och främst vänder dig till Individ och familjeomsorgen i den stadsdel som du tillhör och berättar om din situation. Telefonnummer finner du nedan. Vet du inte vilken stadsdel du tillhör så kan du ringa Malmö stads växel på telefonnummer 040-34 10 00 så kopplar de dig rätt.

Centrum Tel: 040 34 58 70
Husie Tel: 040 34 62 14
Fosie Tel: 040 34 57 00
Hyllie Tel: 040 34 57 76
Limhamn-Bunkeflo Tel: 040 34 63 35
Kirseberg Tel: 040 34 60 30
Oxie Tel: 040 34 38 48
Rosengård Tel: 040 34 51 30
Södra innerstaden Tel: 040 34 58 92
Västra innerstaden Tel: 040 34 38 30

Det finns också andra ställen du kan vända dig till. Inom Malmö Stad finns det något som heter Kriscentrum för kvinnor och de vänder sig till utsatta kvinnor i Malmö. Känner man sig rädd och hotad, kontrollerad eller isolerad kan man vända sig till dem. De har en jourtelefon 040-29 09 99 dit man kan ringa dygnet runt och få hjälp. Hit ringer man också om man vill beställa tid för att komma till den öppna mottagningen. Det är kostnadsfritt att gå dit för samtal och att delta i grupper. Mer om deras verksamhet hittar man på:

http://www.malmo.se/Medborgare/Social---familjefragor/Vald--overgrepp/Kr...

Man kan även kontakta Kvinnofridslinjen på telefon 020- 50 50 50. Till dem kan man ringa om man vill tala med någon om sina upplevelser eller om det är något man vill fråga om. De som tar emot ditt samtal är socionomer eller sjuksköterskor med stor vana att möta människor i kris eller i svåra livssituationer. De har tystnadsplikt och man kan självklart välja att vara anonym. De kan även informera om öppettider och adresser till olika verksamheter såsom skyddade boenden, juristjouren, olika kvinno- eller tjejjourer. De har också information om de olika verksamheterna erbjuder terapi eller stödsamtal, om vilka språk som talas, om lokalerna är funktionshinderanpassade eller om barnverksamhet/terapi finns. Mer om dem kan ni läsa på deras hemsida:

http://kvinnofridslinjen.se/

En annan organisation är Terrafem. De har en rikstäckande jourtelefon med nummer 020- 52 10 10. Samtalet syns inte på telefonräkning och man kan ringa både från en fast telefon eller från en mobiltelefon. Samtalet är helt gratis och man kan självklart vara anonym när man ringer och de som arbetar där har tystnadsplikt. Mer om hur de arbetar och annan information kan man finna på deras hemsida:

http://www.terrafem.org/default.asp

Du skriver att du ibland inte vill leva eftersom att du känner att du inte har möjlighet att påverka ditt liv. Detta är mycket allvarligt och det är viktigt att du med hjälp av ovanstående rekommendationer vänder dig någonstans för att få stöd i den situation du befinner dig i.

Det är jättebra att du vänt dig till oss med dina frågor och tveka inte att höra av dig till oss igen om du undrar något mer!

Vänligen

Soctanterna

Soctanter