Mitt barn som nu är 6 år bor varannan vecka hos mig och sin andre förälder sedan några år tillbaka. I sin andra familj har hen två yngre syskon.
Jag är väldigt orolig för hur mitt barn har det hos sin andra familj då det skett orosanmälan för att de inte klarar av att uppfylla de basala behoven för de andra barnen. En utredning ska ta plats för att utreda hur allt ligger till. Jag har vid flertalet tillfällen uttryckt främst min oro för mitt eget barn men även de andra då de måste uppleva detta varje vecka.
Mitt barn uttrycker hela tiden att hen vill bo hos mig vilket också är min önskan då det är vad jag känner är bäst för mitt barn, dock vill jag vara tydlig med att jag vill att mitt barn ska kunna fortsätta ha god kontakt med sina småsyskon.
Mina tankar går kring hur utredare kan resonera, kan de tänka att de andra barnen är mer utsatta och mitt barn har det "tillräckligt bra" då hen bor i en god miljö växelvis? Jag har gjort vad jag kan för att stötta familjen så att de kan klara sin situation utan externa påfrestningar men det enda jag ser som resultat är att den andra familjen försöker vända mitt barn till sin "sida" med lögner i hopp om att barnet endast ska vilja bo där vilket gör mitt barn väldigt oroligt. Ända sedan vi separerade har jag upplevt att mitt barns andra förälder gör vad som helst för att manipulera barnet utan att bry sig om konsekvenser och barnets egna mående.
Som sagt, nu har det uppdagats att allt inte står rätt till. Vad jag är orolig över är hur de förhåller sig till mitt barn under undersökning då anmälan var för de andra barnen att de inte får sina basala behov uppnådda. Jag ser ju hela tiden hur mitt barns behov knappt uppfylls när det inte är hos mig.. Jag mår dåligt över tanken hur det hade sett ut om hen levt under samma förhållanden varje vecka som sina syskon.
Jag känner mig maktlös när allt jag kan göra är att se till att hen mår prima varannan vecka för att sedan göra "damage control" när jag får hämta mitt barn igen.