Hej!
Jag har länge funderat på min upplevelse med en handläggare som ägde rum i början av september i år. Jag blev kallad till möte tillsammans med min exfru om diskution om ett överlämnande av barn som spårade ur i bråk emellan oss. Jag ringde direkt att jag ville ha ett eget möte inte tillsammans med ex-frun eftersom jag kände att ett sånt möte skulle urarta och sluta med att jag inte vågade säga allt jag visste och tyckte. Det va inga problem fick en ny tid. Väl på mötet va handläggaren på mig hela tiden om att delta i samarbetssamtal och även fortsätta med insatserna som vi då gick på. Jag tyckte helt enkelt att det inte fungerade när ex-frun väljer att ljuga och undanhålla massa saker. Det va bara jag som skulle ”erkänna” och va ärlig på dessa möten. Jag sa då att barnen gärna kunde fortsätta med insatserna men att jag ville hoppa av. Allt handlar om en misstänkt barnmisshandelanmälan som jag till 99% tror barnen mormor och mamma gjort mot mig men det ”sägs” att soc gjort den. Allt detta är helt falska anklagelser där jag inte förstod någonting och fortfarande inte gör! Men mormor och barnens mamma har fått med soc på tåget och jag känner mig inte lyssnad på för fem öre. Jag tog upp på mötet att jag va orolig för min äldsta son som agerar väldigt kuvad och konstigt när han träffar/ ser sin mamma och även blir tyst och introvert när vi varit på väg hem till mamman. Jag hade nämnt detta i telefonsamtalen med denna handläggare och hon sa att vi kunde prata om det på mötet. Väl på mötet ville hon bara tjata på mig om samarbetssamtal och vikten av mkt kontakt med mamman vilket jag gång på gång påvisade att det inte gick och jag ville inte riskera några fler falska anmälningar från henne. När jag ville diskutera den äldsta sonen ville hon avsluta mötet och sa att kl 16 och dags att gå hem! Några dagar senare ringde hon och meddela att ingen utredning skulle göras, jag svarade med ett ”okej” men frågade om jag inte kunde få motivering på beslutet skriftligt. Några dagar senare låg den i brevlådan, min anmälan om oro för sonen stod inte med utan bara vårat bråk och att jag inte ville delta i insatser mer. Jag ringde upp handläggaren och ifrågasatte detta, hon blev jättearg och skrek åt mig i telefon att jag kunde få numret till hennes chef om jag tvivlade på hennes kompetens och hur hon gjorde sitt jobb eller inte. Hon frågade återigen om jag funderat på samarbetssamtal, då svarade jag i lugn och trevlig ton ” ni väljer att inte ta mig på allvar så varför ska jag då ta er på allvar”? Då skrek hon bara på mig att om jag va så orolig för min son så skulle jag sätta mig i bilen direkt och ta hem honom till mig!! Då frågade jag om soc står bakom mig i så fall? NEJ NEJ skrek hon återigen! Jag tycker jag varit samlad och lugn i kontakten med henne så för mig känns det som dom valt ” sida” om ni förstår hur jag menar. Pratade med chefen nån vecka senare och hon ville bara släta över allt och att jag inte skulle ”gå vidare med det”
Mvh Matte