Hej!
Jag undrar på vilket sätt, man som socialsekreterare, inte tar orosanmälningar från förra olika personer på allvar?
Är det okej att ett barn ska fara illa för att man skyddar mamman till 100%?
Trodde faktiskt socialen arbetade eter BBIC och inte mammans?
Ett barn som blir sönder manipulerat, psykiskt misshandlad och även fysiskt misshandlad tar man inte på allvar för man som social skyddar mamman trots att man fått x-antal orosanmälningar, skolan reagerar, barnet själv visar att hon mår dåligt.
Hjälp mig/oss att förstå hur man tänker?