För ett tag sedan gjorde min sons gymnasieskola en orosanmälan på grund av hans höga frånvaro, detta har dock varit 100% giltig frånvaro med anledning av sjukdom. Det finns till och med ett sjukintyg skrivet av min sons läkare som förklarar varför han inte har orken att delta i någon skolundervisning just nu. Medicinsk utredning pågår fortfarande eftersom avvikande blodprover som kan tyda på någon genetisk avvikelse har upptäckts.
Vi har alltså både läkarintyg samt avvikande blodprover som bevis för att detta är något medicinskt. Till saken hör att vi för över 4 år sedan blev anonymt anmälda till socialtjänsten under 2 olika tillfällen . Orosanmälan innehöll otroligt grova lögner om hela familjen och det startades på grund av detta en omfattande utredning. Jag samarbetade så gott jag kunde eftersom socialtjänsten då lovade att utredningen skulle bli klar mycket snabbare. Bland annat så träffade de barnen och deras lärare/mentorer på skolan. Ingenting oroväckande framkom förutom att min sambo, som för övrigt var anklagad för de grövsta lögnerna, inte deltog i något möte. Så det antecknades som en stor nackdel eftersom socialtjänsten då inte fått möjlighet att utreda den oro som de hade beträffande honom. När vi senare fick reda på vem det var som hade gjort dessa två anonyma orosanmälningar så valde jag att gå vidare med en polisanmälan eftersom detta var så pass grova lögner. Ärendet lades ned av polisen men socialtjänsten informerades ändå om anmälan. När hela utredningen till slut avslutades så lovade socialtjänsten att detta inte skulle ligga till grund för framtiden om utifall att det i framtiden skulle inkomma ytterligare orosanmälningar. Utredningen skulle endast diarieföras enligt socialtjänstens regler. I över 4 år så har vi inte fått en enda ny orosanmälan och jag trodde att detta var preskriberat för länge sedan. När den nya orosanmälan nu nyligen inkom ifrån sonens skola så visade det sig dock att socialtjänsten genast hade plockat fram denna tidigare utredning och givetvis bestämt sig för att nu inleda en utredning på grund av den tidigare anmälans grova anklagelser trots att den utredningen inte visade på något av det som ingick i orosanmälan. Till och med innan vi blev kallade till ett första möte med mottagningsgruppen så hade de grundligt gått igenom den tidigare utredningen och därigenom redan bildat sig en uppfattning innan de ens hade träffat oss. Får det verkligen gå till så här? Känns så otroligt förnedrande och orättvist. Vi skulle till en början inte ens hamnat i socialtjänstens register ifrån början och nu så känns det som att vi aldrig kommer att bli kvitt dem heller. På mötet som vi hade med mottagningsgruppen så satt de till och med att antydde att de medicinska problemen som min son nu har kunde vara orsak av de grova sakerna som stod i den tidigare anmälan. Helt absurt. Fast jag hade tagit med mig både läkarintyg och provsvar så ville de inte ens ta del av det utan märkte att de redan hade bildat sig en egen uppfattning och skapat en oro med hjälp av den tidigare anonyma orosanmälan. Känner mig otroligt kränkt av detta och känner inte alls för att samarbeta med socialtjänsten denna gång. De har nu inlett en utredning i alla fall och vill träffa min son under flertalet möten. Min son har varken lust eller ork att göra detta och jag känner att detta bara skulle göra min sons hälsotillstånd sämre. Han är sjukskriven just på grund av att inte belastas och medföra att hans hälsotillstånd blir sämre. Det känns inte rätt att han ska tvingas använda sina sista krafter till att gå på möten hos socialtjänsten när han varje dag kämpar för att orka komma tillbaka till skolan. Vad tycker ni att jag ska göra i detta läge? Ska jag ändå tvinga min son att gå på dessa möten bara för att socialtjänsten ska kunna stilla sin oro och till slut ändå komma fram till att det inte finns något att oroa sig för? Känner att detta är ett fruktansvärt missbruk både av socialtjänsten resurser samt även av våra egna resurser eftersom vi redan är fullbokade med läkarbesök och samtal för att min sons hälsotillstånd ska bli bättre. Som det känns nu så vill jag bara gå vidare och snällt meddela att vi inte har möjlighet att delta i någon mer utredning. Förklarade allt detta när socialtjänsten ringde och meddelade att en utredning skulle inledas men det kunde de inte ta hänsyn till utan hänvisade bara till socialtjänstlagen och sa att det kommer se illa ut för oss om vi inte samarbetar och deltar i deras möten. Vi har aldrig varit i behov av hjälp av socialtjänsten och är det inte i detta fall heller om det nu hade varit så så skulle jag själv ha bett om hjälp. Jag har full koll på situationen och många läkarkontakter. Känner inte att socialtjänsten kan göra något för oss i denna situation förutom att slösa våran tid och energi. Tid och energi som vi måste prioritera och ägna åt min sons hälsa. Hur tycker ni att vi ska göra i denna situation?