Hur går man till väga med barn som är out of control?
Återigen ett bråk som har urartat i att sambons dotter har sprungit hemifrån o vi får inte tag i henne någonstans.. hon svarar inte på henne mobil...osv.. Vi har ringt runder letat i området osv....
Vad fan gör man? vi är utom oss av oror och ilska...
Jag får ursäkta mitt språk... i det förra inlägget...
men jag var så uppe i varv så jag visste inte vart jag skulle ta vägen...Tösen är inte i tonåren... men hon beter sig som hon är i nån sorts tonårsrevolt...
Vi har haft kontakt med polisen på grund av olika anledningar... och jag ringde socialjouren ett x antal ggr under natten.... som hänvisade oss till bupakut... på tanke på hennes utbrott hon haft... men d lugnade sig...För att dra allt i stora drag....
Flickan har bott hela sitt liv hos sin mamma och styvpappa och min sambo har varit helgpappa. Men det har inte funkat hemma hos mamman. Tösen beskrev till mig när hon var hos oss på helgerna hur hennes mamma betede sig mot henne och hur utanför hon kände sig. Dom hade verkligen stora problem hos hennes mamma och tösen bedjade om att få flytta hem till oss. Jag kände ett enormt behov att hjälpa tösen d gjorde vi båda såklart... men jag kände väldigt mycket och tog henne under min vinge... tänkte att här hemma hos oss ska hon få vara i centrum och vara med o bestämma och inte känna sig bortglömd ... så som hon har berättat för mig hon har känt sig hos mamman. Vi ska dessutom prata om d uppstår problem inte provocera så som hennes mamma har hanterat alla problemen..bara har skrikit.. Tösen kan slå på en väldigt speciell blick som bara utstrålar .. Hjälp mig!Så kom den dagen då hon flyttade hem till oss, bytte adress och ny skola.
Dom första månaderna gick jätte bra... jag kände verkligen för att skämma bort henne, köpte grejer o kläder till henne.. inte nån överkonsumering, men lite så hon kunde känna sig speciell och välkommen... vi satt ofta o prata om allt... livet, tankar ja.. allt.
Men allt eftersom hon gjorde sig hemmastad hos oss dessto mer såg vi hur hennes riktiga jag kom fram el vad man ska säga... d börja med lite små bråk och bara blev fler o fler... lögner som blev större och större...insåg att man blev manipulerad av henne... allt man gav henne ville hon bara ha mer av och hon var tillsluta aldrig nöjd hur vi än gjorde... nu har d gått så långt att hon lyssnar inte på oss alls... allt som kommer ut ur hennes mun..man vet inte om d är sanning el inte... man måste kolla upp allt xtra ggr. jag kontaktade bup i samma veva som hon flyttade in...tanken var att hon skulle få prata av sig om saker som har hänt med hennes mamma och allt där hemma .. även försöka förbättra förhållandet dom sins emellan.... Men nu är d vi som behöver stöd i att hantera henne...
Tösen har en förmåga att provocera hela tiden... saker jag gör är aldrig tillräckliga längre..... man säger till henne så enkel sak som att hon inte får baka...ja då får man ett fuck u i ansiktet...minsta lilla kan få bägaren att rinna över hos henne..o hennes vokabulär är inte av denna värld...
Hon drar lögner om att vi behandlar henne illa och hon vänder på allt vi säger... o vi bara kämpar med allt hela tiden...
Vi vet båda att vi har rent mjöl i påsen...
Men jag har fått enstaka utbrott... inget som har lett till något allvarligare än att jag har skrikit... jävla unge.. men d är illa tillräcklig... jag är av den normen att man inte ska skrika el svära.. o vill försöka lösa allt med att prata lugnt... men inget går in i denna unga damens huvud..Jag har halva foten utanför vårt hem.... jag orkar inte mer... jag kvävs av min ångest.. o går ständig o känner mig ledsen.. men samtidigt vill jag ju inte lämna min sambo som jag älskar... jag vill ju kunna hjälpa honom också.. i denna kampen om att hitta en lösning.. fixa situatonen... Men vi är totalt maktlösa...
Jag har inte tagit upp min sambos tankar och känslor i det hela.. men han är med i hela kampen om att få allt på rättsida o gör allt i hans makt för att försöka få d bra... man hans ork den tvinnar också...
Vi har valt att moderera ditt inlägg då det innehåller detaljerade beskrivningar av situationer som skulle kunna härledas till inblandade personer. Vi har dock svarat utifrån din fråga i sin helhet.
Jättebra att du vänder dig tillbaka för att förklara situationen ytterligare. Med mer information om hur det förhåller sig med flickan desto bättre hänvisningar kan vi ge dig.
Det du beskriver är en mycket svår situation om en flicka som inte alls verkar må bra. Detta trots era otaliga försök att ge henne trygghet och möjligheter. Det verkar som om du och flickans pappa har gjort allt som står i er makt för att få flickan att trivas och för att försöka förstå varför hon agerar som hon gör. Man kan komma långt på bara viljan att hjälpa och har man även resurser i form av uthållighet och styrka, som ni verkar ha, så kan man komma ännu längre. Tyvärr räcker inte detta ända fram alla gånger. Att ni vill flickans bästa är däremot den bästa utgångspunkten för att ni ska kunna hjälpa henne vidare genom att ta de rätta professionella kontakterna.
Du skriver att du inledningsvis då flickan bodde hos er tog kontakt med BUP för att hon skulle få prata av sig då hon uppenbarligen inte haft det så bra. Det framgår inte riktigt av det du skriver om det var så att hon därefter hade kontakt med BUP eller om detta uteblev. I vilket fall som helst så är vår rekommendation att denna kontakt återupptas. I ditt inlägg beskriver du bland annat att flickan hotat med att skada sig själv samt att ni inte kan lita på henne alls. Du nämner också att hon uttrycker ett stort hjälpbehov men att hon inte på något sätt verkar vilja ta emot någon hjälp utan istället agerar på ett sätt som för henne ännu längre bort från er.
Kriser och problem är visserligen en naturlig del av livet och kan många gånger hanteras av individen själv eller någon som står denne nära, som exempelvis föräldrar. Ibland fungerar inte detta utan det kan istället behövas någon utomstående som kan se situationen ur ett annat perspektiv och som har andra verktyg för att hantera den. Till BUP kan man vända sig när svårigheterna blir omöjliga att hantera, vilket är den upplevelse vi får när du berättar om flickan.
BUP, barn- och ungdomspsykiatrin vänder sig till den som är under 18 år och till de som är föräldrar till barn och ungdom under 18 år. De arbetar med att bedöma, behandla och förebygga psykisk ohälsa.
Det finns både BUP akut och BUP mottagning. Till BUP akut vänder man sig till om barnet synbart skadar sig själv och till BUP mottagning kan föräldrar vända sig som på något sätt ”inte känner igen” barnet. De arbetar med beteendestörningar med trots, aggressivitet och asocialitet. De arbetar också med svåra relationsstörningar och identitetsstörningar som framförallt uppkommer i tidig ålder.
Orsaken till att ett barn har problem eller far illa kan vara mycket skiftande och det är därför viktigt att söka den hjälp som finns för att komma till rätta med situationen. Du kan alltid ringa till BUP och be att få prata med någon på en mottagning eller boka tid för ett besök. De som arbetar där arbetar i team med läkare, psykologer, kuratorer och behandlingsassistenter och har tystnadsplikt. Du kan ringa till respektive mottagning nedan mellan klockan 8.00-16.30:
Mottagning team centrum/nordost (stadsdelarna Kirseberg, Södra Innerstaden och Centrum)
SUS Malmö, ingång 124
Telefon: 04033 17 06Mottagning team öster (stadsdelarna Rosengård och Husie)
Ystadgatan 53 E
Telefon: 040 33 22 75Mottagning team väster (stadsdelarna Västra Innerstaden, Hyllie och Limhamn/Bunkeflo)
SUS Malmö, ingång 124
Telefon: 040 33 20 41Mottagning team söder (stadsdelarna Fosie och Oxie)
Stadiongatan 6
Telefon: 040 33 20 54Ni har funnits till för den här flickan så pass mycket så att ni verkar ha åsidosatt era egna behov och ert eget mående. Om en i familjen mår dåligt så berör det oftast alla. Det är därför viktigt för såväl er som för flickan att man kommer underfund med problemen och BUP kan vara en hjälp på vägen.
Vi hoppas verkligen att ni kan ta de kontakter som behövs för att komma tillrätta med hela situationen. Ni har kämpat länge för att få det att fungera och ni är fortfarande på rätt väg. Ge inte upp. Hör mer än gärna av dig igen om du på undrar över något mer.
Vänligen
Soctanterna