Igår va jag med när ett barn på 2 år hämtades med pga LVU.
Mamman blev direkt ombedd att hålla sig i bakgrunden fast hon, för att det va bäst för barnet så dom och det skulle vara lindrigare mot barnet hävda dom. Hon hade själv tänk att det skulle gå lugnt och fint till och att hon skulle lyfta in barnet i bilen som hon alltid gör och det skulle vara så normalt som möjligt för hennes barn. Jag förstår att mamman hamnade i chock nästan, för det fanns ingen anledning till detta bruska beteende, där dom gick in som "skiljevägg" och seperade direkt kontakten genom att avskilja barnet från mamman och hon fick inte ens lyfta in barnet själv i bilen och säga hejdå på ett normalt sätt. Är det så här det går till vid omhändertaganden? Här ni något regelverk som säger att det är så det ska gå till?
Fråga 2: Om föräldern själv gått med på att hjälpa till med invänjning m m i jourhem och det inte finns något akut fara för barnet. Förskolan är också helt oförstående till det hela och ser ingen anledning till oro för barnet. LVU dom finns dock. Är det så att allt måste gå väldigt fort och ni under tidspress endast kan/får ha 2 dagars invänjning och sen ska barnet flytta in i jourhem även fast barnet inte är i någon som helst akut fara?
Fråga 3:Om ni har personal som barnet känner igen och här träffat brukar ni då ha med dem vid själva omhändertagandet, så att det barnet känner sig någorlunda tryggt eller är det bättre som i det här fallet att ha personer som barnet inte känner med vid omhändertagande!?
Fråga 4: Är det vanligt att ett ledset gråtande barn på 2 år sätts ensam bak i bilen med jourhemsmamman som chaufför fram och sen åker socialsekreterna (2 st) i en annan bil? Är det tryggare för barnet?