Tack för ert svar: https://soctanter.malmo.se/fraga/4559
Ni skriver att det "finns en dokumentationsskyldighet av myndigheten, att beslut ska fattas om en ansökan görs och så vidare. Om man inte är nöjd med varken handläggning eller beslut, finns det instanser man kan vända sig till för att få hjälp. Den enskilde kan vända sig till chefen för den som fattat beslutet eller handläggaren som man anser inte handlagt eller bemött en rätt. Den enskilde kan också vända sig till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, om hen inte anser att handläggningen gått rätt till."
Det är ju i grunden bra. Det svåra är att det är handläggaren som har tolkningsföreträdet, när hen dokumenterar. Det kan ju också vara svårt för en chef att medge att en handläggare har missat något, om man inte vågar vända sig till handläggaren. Och att höra av sig till IVO kanske man inte gör i första taget?
Jag tänker mycket på att det verkligen behövs förutsättningar för socialsekreteraren att skapa ett bra möte. Finns de förutsättningarna idag?
Det behövs förutsättningar så att båda parter kan känna sig trygga. Och det måste finnas tid så att "klienten" hinner öppna sig och berätta det som behövs för att handläggaren ska kunna fatta ett korrekt beslut. Det borde också finnas mera möjlighet till uppföljning, så att inte "klienten" blir lämnad själv med ett beslut som känns orättvist.
När man har drabbats av ett beslut som känns eller är orättvist så kan man förstås på eget initiativ ta kontakt med handläggare igen. Men som sagt är det väldigt svårt att våga ta den kontakten. Istället borde socialsekreteraren alltid ha så mycket tid att hen kan göra en uppföljning och höra efter hur beslutet faktiskt landade hos klienten.
Men jag förstår ju att detta är i den bästa av världar... Dock är detta oerhört viktigt, för rättssäkerheten.
Stå på er så att ni får den tid och de resurser ni behöver för mötet med "klienten". Det är så viktigt.