Hej!
Massor med problem med soc ekonomi.
Undrar om socialförvaltningens ekonomihandläggare inte står under någon lag så att de skall känna till tex att underhållsstöd börjat utarmas och endast finns kvar för dom som är ensamma med barnen och försvann helt den 1 april i år när båda föräldrarna tar hand om barnen.
Jag började ha barnen när sommarlovet började fr söndag till fredag. Pappan på helgerna.
Familjerätten sa att pappan skulle ge mig hela underhållsstödet och barnbidraget. Jag fick inget. Socek har sen gjort avdrag på riksnormen med dessa bidrag från FK som inkomst på mig. Dvs ca 6000 kr!!
Jag och barnen har haft ett så fattigt liv att det går inte att beskriva. På helgerna har jag fått "lägga mig" i typ hungerdvala för tog jag nått så tog jag från mina egna barn. Än idag håller jag på att kämpa mot soc. Får överklaga o ska till förvaltningsrätten.
Talade med min handläggare som nu igår sa till mig att hon nu räknat på juni o juli och jag då fått tom 112 kr mer.
Men jag har själv gått på socialhögskolan och även arbetat inom socialt arbete och hur jag än räknar så stämmer detta verkligen inte.
Kan berätta att jag fick utbetalt för augusti 703 kr. Och då var 450 kr egna utlägg jag fått godkända att göra.
Så den faktiska summan blev 253 kr!!
Jag blev knäckt och chockad och det har påverkat mitt mående rejält. för jag har fått ringa och tigga och fått sammanbrott och gråtandes vädjat på barnen och renodlad hunger. De reviderade en del för augusti två veckor in. I juli fick jag också illa om än inte så. Sen sätter de in nödmatpengar för barnen med 1100 kr. Ju mer jag börjat granska besluten ju mer chockad blir jag. Har inte orkat innan.
Men jag måste ta reda på allt jag kan både inför förvaltningsrätten men även inför nya felaktiga beslut. För detta handlar om barnen och såklart om mig med. Står inget specificerat alls kring barnrättsperspektivet utan endast barnperspektivet har beaktats.
Blir ju långt här och skulle tyvärr kunnats skrivts oerhört mer.
För detta är så illa att jag funderat gå till media. Men man drar sig för att göra det med. Jag vill bara ha lugn och ro och ta hand om mig och barnen som jag varit åtskilda ifrån för jag blev utsatt för våld i hemmet. O jag bad då pappan att ta ansvaret tills jag tagit mig ur min situation. Det tog mig lite mer än 1 år.
Jag flydde i mitten på januari i år med soc hjälp till skyddad adress. Jag hade då med haft återfall. För mig var allt grovt våld det värsta så jag är glad jag tog mig ur det. Först nu när jag börjat läkas och gått vidare blev det plötsligt rättegång den 22 augusti. Domen blev grov kvinnofridskränkning och fängelse i 1 år.
På morgonen innan rättegången fick jag sms från soc att de satt in lite pengar så jag skulle ha. Åter efter min panik av att vara hungrig o flera samtal med soc igen.
Min skyddade adress försvann i maj. Jag o barnen bodde sen i husvagn i väntan på denna lght jag o barnen bor i sen 1 juli i år.
Borde vara en bra tid för oss men vi har varken bestick tv soffa eller gardiner mm Denna sk resa jag gjort med våld och vara apatisk till att ta mig upp igen o finnas för mina barn som jag alltid gjort innan har gjort mig beslutsam o stark. O se på livet på helt annat vis än innan. Men oxå gett mig en aning om hur tex flyktingar måste haft det och har det i Sverige. Jag kollade ut genom min balkong mellan allt sjukt våld o såg på bussarna när dom kom. O tänkte jag e som dom nu i utsatthet o mående. Jag hade typ "gått under jorden" då för fick ändå ingen hjälp då från soc. O då tänkte jag bara på överlevnad och inget annat alls. Har själv arbetat med att hjälpa flyktingar o bla apatiska barn. Jag förstod tex då på den erfarenheten att jag nu då själv befann mig i apatiskt tillstånd. Skrämmande märklig upplevelse och man visste inte om det skulle ta slut eller alltid vara så.
I alla fall så har jag posttraumatisk stress sen innan men som blivit mer komplicerad just pga allt fysiskt och psykiskt psykovåld jag utsattes för under denna tiden. Traumar blandar sig lite hur som osv. Just nu lugnt men har fått skador för livet. Jag vet det. Men just därför förstår jag att jag måste ta allt på extra allvar för mina barns skull. Så jag vill vara så stark jag bara kan vara vid ev framtida men från detta. Och positivt är att jag har fått utrett att jag är mottaglig för just traumabehandling. Men får inte göra den så länge det sociala skapar sånn stress för mig. Det blir moment 22 hela tiden.
O nu när jag åter påtala för soc hur tex ingen ekonomin alls nästintill påverkar just att min posttraumatiska stress ger sig mer till känna i oerhört starka stresssymtom o ovan det har jag adhd oxå som redan gör mig mindre stresstålig så frågar min kommande nya handläggare mig om jag skulle behöva en god man. OBS förra handläggaren har för många klienter och fick av sin chef tvång på att "släppa" mig till en ny. Felet blir att jag redan har hjälp från kommunens personliga ombud för att just få hjälp att ta mig fram bland myndigheter och sjukvård. Och det är soc ingen annan myndighet som behandlar oss illa. Ska då jag som faktiskt är på väg åt rätt håll dras tillbaka ner och börja ha tex god man för att jag anses vara en bärare av ett problem som faktiskt en social instans gör sig skyldiga till? Fick ju i augusti en uppmaning att skriva vad jag handlat för pengarna jag fick. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. För vad skulle jag handla för alla dom 253 kr och sedan revideringen på 1400 kr? Fråga om jag skulle skriva mat och mat och så mat igen. Men opps tog i för mycket där för så mycket mat gick ju inte handla för vi är en familj som tom lever långt under fattignivåns lägsta riksnorm för försörjningsstöd i Sverige. Och det är inte att beakta barnrättsperspektivet på nått vis alls.
Och att göra så strunta i att ge den nivån socialstyrelsen bestämt som lägsta nivå för 2018 och istället låta mig ringa o panika o få mig att känna mig oansvarig o slösaktig på nått jag inte har att slösa på o då ge lite pengar efter halva månade eller ännu längre gör inte att de gjort rätt mot barnen o mig. Vi har ju ändå fått lida o gör de ännu.
Som de gav till klädbidrag nu denna månad med ca 700 per barn men inga pengar till skolbuss trots skolplikt så d får jag ta från de örena jag får o kläderna fick bli mat. Precis som jag fick till sängar till oss tre o en dammsugare. Dammsugaren blev mat. 399 kr. Val hela tiden mat kläder eller mat städat osv. Jag hatar det och är arg och ledsen och djupt besviken på hur mycket jag skall behöva skrika för att min röst skall höras så mina barn får det man bestämt att alla barn har rätt till?
Så från att vara ändå stark har jag börjat bli deprimerad o har ständigt en ångest i magen. Rädsla över hur jag skall överleva idag med barnen o mat osv.
Det tar på krafterna som jag borde få lägga på saker som leder framåt till självförsörjning istället.
Nä stoppar här nu. För tar aldrig slut ändå allt detta. Men jag ska inte ge upp önskar bara att en social instans inte behandlade mig och mina barn så här.
Tacksam för svar!
Vänliga hälsningar från
Mamma T som inte vill vara hjälplös mer!