Att säga ifrån

Jag funderar på det här radioinslaget: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=7047568

Det är så tydligt att två berättelser står mot varandra och att enhetschefen kör över den hemlösa personens version. Hans version blir helt manglad.

Jag vet inte hur det är just i det här fallet. Och det är inte det jag vill komma åt. Det kan ju faktiskt vara så som den professionella säger. Men det kan ju också vara som den hemlösa personen säger. Det kan ju även vara så att journalisten har klippt ihop svaren på ett sätt som blev missvisande utifrån vad personerna verkligen sa. Det vet vi inte.

Men jag funderar på varför det ofta verkar vara så att handläggare/chefer har behov att lägga "skulden" på klienten när det egentligen ibland handlar om att resurserna inte räckt till och att det har blivit tokigt, fel, att vissa människor hamnat i kläm i systemet?

Det är ju inte så konstigt om det händer, med tanke på hur förutsättningarna för ert arbete ser ut. Det är ju inte socialtjänstens fel om resurserna inte räcker till. Men det är inte klienternas fel heller. Handläggare och chefer borde våga säga det istället. Att, ja, resurserna räcker inte till och ibland leder det till att människor får fel insatser och vi önskar att vi kunde hjälpa till på ett bättre sätt. Vi behöver mera resurser, för som det nu ser ut fungerar det inte.

Det skulle vara mera konstruktivt att våga ta upp bristerna i systemet så att ni inom socialtjänsten får chans att göra det goda jobb som ni vill. Ni gör ett oerhört stort och bra arbete, men det känns som att ni behöver bli tydligare och säga ifrån mera och verkligen våga tala om där ni ser brister.

Fundersam
2018-09-21 12:36

Hej!

Vi tolkar din fråga inte så mycket just som en fråga utan mer som att du vill lämna synpunkter på hur vi som arbetar i socialtjänsten företräder och bemöter dem som söker vårt stöd och hur vi för fram behov av mer resurser uppåt i organisationen.

Som du naturligtvis vet är det ytterst ett politiskt ansvar att fördela resurser till socialtjänsten och att besluta om mål och riktlinjer som ska kunna uppfyllas med tillgängliga resurser. En metod för att säkra måluppfyllelse och kvalitet i socialtjänstens arbete är att göra avvikelserapporteringar.

Avvikelserapportering görs till exempel när det står klart att det föreligger rätt till bistånd men att biståndet av olika skäl inte kunnat verkställas. Det kan till exempel handla om akut boende över natten där skälen antingen kan handla om att personen som söker ”straffat” ut sig från alla möjligheter, alltså blivit avvisad och utestängd på grund av regelbrott, hot och våld eller något annat. Men det kan också handla om att det är många som har behov av akut logi för natten och att det inte finns tillräckligt många platser för att täcka behovet.

När avvikelserapporteringar görs skrivs även in hur handläggaren ser på vilka åtgärder som skulle behövas för att lösa problemet och rapporteringen förs sedan vidare uppåt i organisationen.

Ett annat viktigt arbete är allt som görs för att utveckla samarbetet mellan olika aktörer: skolan, polisen, sjukvården, Migrationsverket med flera för att undvika att någon som behöver stöd faller mellan stolarna.

Vi hoppas att vårt svar ger dig lite ny information om vad socialtjänsten gör för att föra fram verklighetsbeskrivningar och synpunkter på resursbehov till ansvariga tjänstepersoner och politiker.

Vänligen
Soctanterna