Tack för ert svar: https://soctanter.malmo.se/fraga/4474
Men om socialtjänsten överlag "kämpar med att få de befintliga resurserna att räcka till det behov som finns" finns det då inte en risk att man låter bli att rapportera det som borde rapporteras?
Om socialtjänstens vardag är att resurserna är alltför små i förhållande till uppdraget skulle det ju innebära att man borde rapportera nästan dagligen? Vågar en nyanställd person slå larm om de hen ser, vågar en chef ta upp brister i organisationen och känner personalen att det är idé att säga ifrån om alltför mycket behöver förändras?
Finns det inte risk att man istället lägger problemen på klienterna? Att man beskriver klienternas problem och behov utifrån de resurser som finns och att man ibland hellre ser en en klient som besvärlig än att uppmärksamma brister i organisationen och i resurserna?
Det är ju högst mänskligt och lätt hänt att det kan bli så. Jag vet att många inom socialtjänsten tar ansvar genom att säga upp sig, när man känner att man inte har förutsättningar att göra ett gott jobb. Men så ska det inte behöva vara. Vem lyssnar på er och tar situationen på allvar?