Skulle under detta forum vilja ta upp frågan om utegångsförbudets vara eller icke vara som bestraffningsmetod.
Det jag själv upplever i min relation till mitt x, som barnen bor hos större delen av tiden har gett mig anledning att reagera.
Av denna anledning vill jag ta upp situationen till bedömning av sansade och insatta personer i detta forum, vilka kanske
kan ge mig någon vägledning i frågan.
Situationen är den att utegångsförbud ges i de fall där barnen: 1) Känner till att de inte har bort göra detta 2) Har fått en tillsägelse tidigare.
Utegångsförbudet gäller allt från ett par till 14 dagar. Bestraffningen kan gälla t ex: har tagit godis olovandes, har väckt syskon omotiverat etc.
Min utgångspunkt för att motsätta mig detta, vilket jag inte fått något gehör för, är att det borde vara lättare att tala barnen till rätta.
Att förklara och motivera varför.....och om det inte hjälper.....göra om det igen....
Jag anser inte att det är rätt metod, det är en åsikt........men allvarligt........är detta en vettig uppfostringsmetod...och vad ska jag göra om det inte är det??
MVH
N