Hej,
Jag har en lite kompliserad fråga jag skulle behöva hjälp med. Historian är mkt lång, så jag ska försöka sammanfatta.
Jag har kommit i kontakt med en syskonskara där det mesta gått fel. De har under hela sin uppväxt levt med olika missbrukare och sett både det ena och det andra. Den centrala i deras liv har varit (gemensam) mamman (även hon missbrukare). För en tid sedan gick mamman plötsligt bort och barnen stod på gatan.
Två av barnen har fått fosterhemsplacering hos en bekant och den ena av pojkarna trivs, men inte den andra. Han har berättat för mig om (vad jag anser vara) ganska jobbiga förhållanden, där fostermamman inte bryr sig om dem, hon har aldrig råd till något (ex. utflykter, kläder och så vidare). De bor tre tonårspojkar i en liten lägenhet, där pojkarna får sova i ett rum (en säng och en soffa). Pojkarna har inte ens en garderob att hänga sina kläder i och den yngre av pojkarna (han som inte trivs) har inte ens fått hjälp att hitta en skola.
Jag vet att det inte är min sak att lägga mig i, men jag kan inte sitta med armarna i kors och se hur pojken i princip går under! Jag ringde några samtal och fick in honom på en bra skola här i Malmö och där han nu gått en kortare tid och trivs bra. Han har mer eller mindre bott hemma hos mig till och från och det fungerar oxå bra. Han har ett stor t behov av att ventilera och prata det han har varit med om och vill inget annat än att ha lugn och ro och få sköta skolan.
Nu till mitt problem. Både pojken, jag och mina barn är överrens om att det hade vart bäst om han bodde hos oss istället. Även om jag har en hög utbildning (6 år på högskolan) har jag tyvärr varit arbetslös under en lång tid och har därför socialbidrag. Jag har sen en tid tillbaka ett halvtidsarbete som fungerar bra och jag är nästan säker på att detta kommer att bli ett heltidsarbete så småning om, varför jag inte kommer att behöva något socialbidrag.
Finns det någon möjlighet i världen att jag och pojken kan ansöka om att han får bo här, även om jag har ekonomiskt bistånd från Socialen?
Hej igen,
Tyvärr måste jag fråga ännu en sak eftersom tiden nu har gått och det har skett en del förändringar. Jag är väl medveten om att ni kommer att redigera mitt innehåll.Ett tag efter vårt ”samtal” var det en annan i pojkens bekantskrapskrets som var beredd att ta emot honom. Hon har mycket bättre förutsättningar än jag (fast arbete och hög inkomst, stor lägenhet och så vidare). Pojken ringde då på eget bevåg till socialen och berättade att han inte trivs på sin familjehems placering. Han berättade då även en del av de missförhållanden som råder. Vad socialen då gjorde var att ringa (!) fostermamman som såklart förnekade allting och menade på att pojken ljuger för att han bara vill ha en massa fördel och mer pengar.
I dagsläget ser det ut så att den kvinnan som hade möjlighet att ta hand om pojken har backat lite eftersom hon har ett mkt krävande jobb, med många resor. Hon tycker helt enkelt inte hon kan finnas där tillräckligt för pojken.
Pojken har däremot blivit kallad till socialen (tillsammans med sin fostermamma) där man ska ”ta tag” i det här och man vill att pojken ”förklarar sig” (?). Pojken ringde mig idag (tillsammans med sin mentor på skolan) och undrade om jag kunde följa med på mötet (som ett vuxet stöd till pojken). Jag följer gärna med och jag tänker inte ge mig in i några diskussioner utan helt enkelt bara ett stöd för pojken.Min fråga är alltså; har jag rätt att följa med som stöd till pojken när han ber mig? Kan de helt enkelt säga; nej, du får inte följa med in och prata, det är sekretess på detta! OM jag har rätt att följa med in, finns det någon lag eller regel jag kan ”stödja”?
Tyvärr brinner det lite i knutarna eftersom mötet är snart.
Hej!
Av anonymitetsskäl har vi redigerat ditt inlägg något.
Det är fantastiskt att höra hur du fortsätter att kämpa för den här pojken. Det märks också att det är betydelsefullt och gör skillnad eftersom det är dig han anförtror sig till.
Juridiskt sett har du ingen rätt att vara med på mötet, så risken finns att du inte får närvara. Däremot kan socialtjänsten ändå göra bedömningen utifrån situation och barnets behov och intresse att du kan vara med som ett extra vuxet stöd. Vad vi skulle vilja rekommendera i sådana här situationer är att kontakta den som är vårdansvarig för familjehemsplaceringen och förhöra sig om möjligheterna att följa med på mötet. Det är möjligt att man i en sådan diskussion kommer fram till att det är det bästa för barnet.
I det här fallet har pojken kontaktat dig från sin skola och bett dig följa med som ett stöd. Det ger tydliga signaler på att han inte känner tillräckligt stort förtroende för någon annan i sammanhanget, och därför kan det finnas skäl för dig att vara med på mötet. Som sagt finns det ingen garanti för att du får vara med under det faktiska mötet men det låter som om pojken väldigt gärna vill ha och behöver ditt stöd. Om det skulle visa sig att du inte får vara med under mötet har du kanske möjlighet att följa med till och från mötet – det skulle också kunna vara ett värdefullt stöd för pojken.
Vänligen
Soctanterna