För cirka en vecka sen gjorde jag en orosanmälan till socialtjänsten i min kommun angående vad som händer hemma hos mina bonusbarns mamma.
I kommunen där vi bor är det ett väldigt litet kommunhus och hon arbetar i cafeterian som är kommunens egna och ligger i samma hus, varpå de flesta anställda inom kommunen fikar minst två gånger om dagen hos henne, inklusive personer anställda hos socialen.
Det min fråga handlar om är var gränsen för jäv går i detta fallet. För att minska spänningarna lät jag bli att gå på första mötet men barnens pappa (tillika min pojkvän) var självklart där och vi diskuterade detta när han kom hem. Mötet hade startat med att utsedd handläggare hade med ett skratt sagt till mamman att ”anmälan säger att du ska vara aggressiv, behöver jag oroa mig?” för att sedan fråga pappan snorkigt vem han var. Under mötet frågade han även mamman hur det kändes att ”vara en trappa ner när de brukade vara tvärtom” samt ansåg att anmälan mest verkade vara privat groll från pappan som dom fick lösa privat. Jag undrar om detta verkligen är en korrekt hanterat och om det verkligen uppfyller kravet på opartiskhet?
För mig känns det som att min anmälan blev misstroendeförklarad redan vid första kommentaren och att han har en klar uppfattning om vem hon är och att min anmälan inte stämmer. Jag har från första början reserverat mig för att min anmälan absolut kan vara felaktig och att det inte finns något att oroa mig för, men för båda sönernas skull värnar jag om att dom får en rättvis chans och bedömning. Frågan handlar således inte om min anmälan eller innehållet i den, utan om handläggaren är en korrekt utsedd handläggare.