LVU och mellantvång

Hej!
Jag undrar om LVU kan inledas med mellantvång som exempelvis genom att besluta om en särskilt kvalificerad kontaktperson. Eller måste det inledas med placering utanför hemmet?

En annan fråga är att, om barnet som är ex 15 år gammal samtycker till den särskilda kontaktpersonen, kan detta barnet då få denna kontaktpersonen enligt sol eller måste det trots samtycke utses inom LVU?

Linn
2018-07-23 14:48

Hej!
Det är § 22 i LVU som reglerar mellantvånget och ska fungera som en förebyggande insats.

Tanken är att använda mellantvånget innan det blir en placering. Det skall vara så allvarliga problem i ungdomens beteende att man överväger en placering enligt § 22 LVU. Beslutet kan liknas vid en form av erbjudande.

Mellantvånget § 22 i LVU är en insats som kan sägas vara mellan SoL och LVU. Det är en mindre ingripande insats än en placering och en mer tvingande än en SoL insats. Det väger tungt om en ungdom missköter en planering enl § 22 LVU, detta kan påverka om en ansökan om LVU kommer att skrivas eller ett beslut om omedelbart omhändertagande fattas, men det är inte enbart detta som avgör. Om den unge ska vårdas enligt LVU inleds alltid vården utanför den unges eget hem men en insats enligt § 22 LVU är inte att betraktas som en placering utan en vårdinsats.

Om en ungdom samtycker till en insats, till exempel kontaktperson, så behövs inget tvång och insatsen ska ges med stöd av SoL. Om det finns tvivel att det ska gå att genomföras på frivillig väg, kan det i enskilda fall ändå beslutas att ges med stöd av § 22 LVU.

Vänligen

Soctanterna