Hej. Jag har tidigare beskrivit att jag jobbar från 6 på morgonen till 18:00. Mitt barn börjar fritids kl 7:15 och ska då hem kl 17:00. Ni skriver att allt hänger på mognaden samt att barnet måste kunna kontakta vuxen. Barnet har mobil, där vi både smsar och ringer varandra innan fritids, har dessutom en kamera hemma för hens säkerhet. Jag är väldigt noga med att hela tiden prata och säkerställa att allt är bra hemma. Barnet kan ringa och han själv menar att han inte har något emot att vara hemma innan fritids och efter fritids detta dock en timme eller max 90 minuter, han menar på att han dessutom trivs i att göra saker själv som tex att vara ensam hemma.
Det som oroar mig är inte barnet. Barnet har varit tydlig med att han gärna är med på det som vi pratar om (Att han är hemma själv innan fritids och efter fritids) han trivs och klagar inte. Jag hade aldrig tvingat honom eller äventyrar hans säkerhet, därav telefon kontakt och kamera. Min fasa är att andra ska tycka att det är olämpligt, som fritids eller skolpersonal. Tänk om det motsätter sig valen som vi som familj kommer överens om. Mitt barn mår bra och det enda vi planerar är hur vi ska göra med tiderna vi är på jobb, fritids öppnar inte förens 06:15 och jag börjar 05:45.
Så min fråga är vad ska man göra om andra utifrån, anser att något är olämpligt, när man själv inte gör det. Alla har sina egna uppfattningar om hur man bör uppfostra barn och vart gränsen går för när man anser att barnet kan ta små steg mot eget ansvar. Sådana uppfattningar kan skapa problem i andras hushåll. Om jag och min familj på ett harmoniskt och ansvarsfullt sätt kommit överens om våra strategier hemma för att få vardagen att gå ihop, med jobb och tid, så blir det väldigt jobbigt när andra tror att det vet bättre eller inte håller med. Det känns nästan som att man knappt vågar fatta beslut för sin egen familj utan att någon ska tolka situationen på eget sätt och välja att göra en anmälan hos socialen eftersom ens familje situationer inte överensstämmer. I detta fallet handlar det om att ett barn ska vara hemma ensamt.
Jag förstår och respekterar allt man säger om ansvar och trygghet, vilket ingår i alla beslut man fattar tillsammans med barnet.
Jag är helt ärligt väldigt förvirrad och känner att jag inte får ett riktigt svar på mina frågor.