Hej,
Jag har bott i en hyreslägenhet i Malmö de senaste åren. I lägenheten direkt under oss har det bott en familj lika länge. Jag är osäker på hur många barn de har, men det äldsta barnet är ofta på gården och leker. Jag jobbar hemifrån och hör hela dagarna hur mamman i familjen får vansinnesutbrott på de barn som är hemma. De skriker och gråter och i helgen hörde både jag och min man hur ett av barnen verkade bli inlåst i sovrummet och ropade länge på både mamma och pappa. Min man har även sett hur de verkar bestraffa ett av barnen med att låsa honom ute i trapphuset. Även pappan skriker ibland och jag har vid något tillfälle ringt störningsjouren för att det lät väldigt otäckt, men pappan verkar vara hemma ganska sällan och jag har ibland undrar om de överhuvudtaget bor ihop. På ytan ser de ju ut som en normal familj och barnen ser inte vanvårdade ut direkt. Min man tycker också att hon alltid är så trevlig när han ser henne, själv tycker jag hon bara ser sur ut. Jag känner mig villrådig och vet inte vad jag ska göra. Min man har tidigare pratat med hyresvärden som skulle prata med grannarna. Jag går med ständig klump i magen och kan inte koncentrera mig på något på dagarna pga dessa ständiga skrik både från henne och barnen. Ett tag avfärdade jag det som kulturella skillnader men nu har jag insett att inga barn, oavsett kultur, kan må bra av denna miljö. Hur ska jag gå vidare med detta? Jag kan inte se några andra problem med barnen förutom dessa utbrott från föräldrarnas sida, men jag har ju också mycket liten insyn förutom de få gånger jag ser familjen och då är det som vilken annan familj som helst.