Missbrukande Och Kriminells Fars Rättigheter?!

Är nu rädd och känner mig otroligt osäker och känner att jag måste få lite rådgivning och få veta mina rättigheter och skyldigheter som ensamstående vårdnadshavare till mina barn.

För att ni ska förstå så måste jag i korthet berätta historian. Vi har 2 barn vara äldsta fyller är 5 år gammal. Barnens pappa har haft mycket drogproblem (allt från alkohol till alla möjliga sorters droger och anabola och receptbelagda tabletter osv) men när vi skaffade barn så hade han (enligt min vetskap) varit nykter efter sin senaste vistelse på behandligshem och var verkligen på banan med både nykterhet och jobb och allt. Tyvärr varade det inte länge.

Han har spenderat otaliga vistelser på behandligshem ända sen tonåren, både under LVM och frivilligt, men nykterheten verkar inte vara mer än ett par månader innan det börjar trillas tillbaka.
Han har även flera gånger uttryckt att han enbart försöker hålla sig nykter för barnens skull, inte för att han vill, men det fungerar aldrig. Större delen av barnens liv har han spenderat på behandligshem. Träffat barnen sporatiskt för att sen vara hemma ett tag och allt fungerar bra innan han faller tillbaka igen och in på behandligshem igen. Det har varit förödande för mig att se hur illa barnen far av detta. Hur de saknar sin pappa och undrar varför de inte får träffa honom och prata med honom osv.

För snart 2 år sen åkte han åter igen i på behandligshem och denna gpngen fick jag verkligen upp ögonen för faran han utsatte barnen för. Bland annat så hittade jag en ryggsäck stående på golvet där det fanns både sprutor och droger och tabletter i. På golvet där våra små barn hur lätt som helst hade kunnat få tillgång till de. Jag vill inte sluta tänka på hur illa det hade kunnat gå. Där och då sa jag återigen till honom att han inte var välkommen dit utan att han skulle in på behandligshem igen. Det var även här jag bestämde mig för att jag var tvungen att tänka på barnens och mitt bästa och göra ett bättre liv för oss.

(Kan även tillägga att bortsett från tillgängliga droger så har det flera gånger funnits en hotbild pga obetalda knarkskulder osv. Plus att det visat sig att han även sålt mycket så han är av intresse för polisen)

Senaste åren har han enbart träffat barnen ett fåtal ggr. Vi har varit och hälsat på honom någon gång på behandligshemmet och han har vid något tillfälle själv bett att få träffa barnen. Han har pratat med den en del på telefon men varje telefonsamtal blir barnen jätteledsna. Ibland vill de inte ens prata med honom för att de är så arga och ledsna på honom. Nästan varje samtal slutar i tårar för barnen och leder till flera veckor med frågor och gråt om vart pappa är och varför dom inte kan träffa honom osv

När ena barnet blev allvarligt sjuk och låg på sjukhus 3 veckor var han och hälsade på vid 1 tillfälle och då sov han större delen av besöket. “Förklaringen” var att han hade så mycket att göra, att han arbetade så mycket. Jag har senare fått veta att hans arbete var att deala knark och även själv droga igen.

Han la in sig frivilligt på behandligshem ett par ggr igen men skrev ut sig för att “det inte gav något” för att sen börja missbruka igen och tillbaka ett tag på behandligshemmet igen.

Sista gången han åkte in på behandligshem så gick han med på att skriva över så att jag fick ensam vårdnad om barnen eftersom han konstant utsatte dem för fara även fast han aldrig träffade dem pga den hotbild som blev varje gång. Vi flyttade 50 mil bort och fick byta namn för att vi var hotade pga hans kriminella beteende.
Just nu sitter jag även och betalar av en stor kreditkortsskuld på 20.000 som är hans för att han använt ett kort från vårt gamla gemensamma kreditkort. Ett kort som var klippt enligt honom. Men eftersom vi båda står på kortet så måst jag nu betala för hans knarkresor och festande. (och jag har lärt mig mitt mistag så det är givetvis blokerat nu)

Men jag har hela tiden försökt låta honom träffa barnen när han velat (när han varit nykter) och låtit dem prata med honom i telefon, men oftast han han inte ens frågat efter att träffa dem och när vi ringt för att barnen velat prata med honom så har han oftast inte svarat eller haft telefonen av pga att han inte varit nykter.

Senaste gången han valde att åka in på behandligshem så skrev han efter 1 månad ut sig för att han inte tyckte det gav något. Berättade sen att han nu behövde tänka på sig själv och skulle åka utomlands minst ett år.Barnen blev förtvivlade när han väl berättade dagen innan han skulle åka och inte ens kunde han träffa dem innan han åkte.
(Kanske visserligen bäst för barnen så men det visar ju hans prioritering)
Jag fick även veta av hans familjehem att han tydligen varit påverkad när han rest.
Han har varit borta ca 2-3 månader och har inte en gång hört av sig eller bett mig hälsa till barnen (inte ens julen) och det har funnits bilder på sociala medier som visar att han suttit och rökt joint osv så jag vet att han inte varit nykter trots att han försöker inbilla alla att han inte alls är aktiv.

Barnen, framförallt 5-åringen frågar så ofta efter honom och om hon får prata med honom men eftersom han inte ens tagit med sin telefon så har det varit omöjligt att nå honom och oavsett så hade han troligen inte svarat ändå.

Nu fick jag veta att vips så kommer han hem imorgon och han saknar barnen så mycket och vill träffa dem.

Så nu till själva frågan. Vad råder ni mig att göra? Jag har ju ensam vårdnad och vill skydda mina älskade barn från allt ont, men han är ju deras pappa och har ju därmed rättigheter.

Men vart går gränsen för vad som är bäst för barnen och vad som är för att han har lust att träffa sina barn en stund?

Han är som sagt aktivi i nuläget, är bostadslös, har ingen inkomst, betalr inte underhåll (vilket FK gör istället för honom), har stora skulder hos kronofogden utöver den kreditkortsskult som jag nu betalar av. Han både är och har varit väldigt kriminellt aktivit och varit på polisens “radar” mer än en gång och jag vet att han nu möjligen vänta en dom pga allvarliga drogrelaterade brott och har ofta medfört en hotbild för både mig och barnen.

Så vart går gränsen? Hur ska jag gå till väga? Ska han få träffa dem (för att sen bara försvinna igen) eller kan jag kräva att han reder upp sitt liv och verkligen visar att han nu vill vara en pappa och inte en skuggfigur som dyker upp ett par timmar 1 gång i halvåret eller en röst på telefonen någon gång ibland.

Kan jag kräva nykterhetstest? Kan jag kräva övervakade besök när man kommer dit? Jag känner inte att jag klarar eller orkar vara mellanhanden för jag har ju i många år levt som “medberoende” och jag är så rädd att jag bara ska gå med på att han får träffa barnen för att slippa konflikten. Men jag måste ju tänka på barnens bästa

Barnen är ju det viktigaste i det hela och om han hade varit en bra och ansvarsfull pappa så hade jag inte velat något hellre än att barnen fick träffa honom, men senaste åren vittnar om sorg och besvikelse och svek gång på gång och jag vill skydda dem så gott det går från att fara illa pga deras pappas dumma beteende.
Ska han få träffa dem när han vill eller har jar rätt att säga nej för att det inte är för barnens bästa utan för att han “har lust” eller hur ska jag göra

Tavksam för all hjälp jag kan få.

Gäst

Kommentarer

Hej!

Du ger en målande bild av hur ditt och barnens liv har sett ut en längre tid och hur detta har påverkat er. Det märks tydligt att du hela tiden varit mån om att dina barn ska ha kontakt med sin pappa trots det liv han lever. Det framgår också att du önskar att barnens pappa ska lyckas ta sig ur sitt destruktiva liv så att barnen får möjlighet att växa upp med en närvarande pappa i en trygg miljö. Samtidigt låter det som att detta inte är så realistiskt i nuläget då pappan så vitt vi förstår fortsätter med sitt missbruk.

Att du nu tvivlar på om det verkligen är bäst för barnen att ha denna sporadiska och oförutsägbara kontakt med sin pappa eller inte, betyder inte att du egentligen inte vill att det ska fungera. Tvärtemot så verkar det som att du skulle önska att dina barn fick möjlighet att ha en stabil relation med sin pappa.

De grundläggande bestämmelserna om vårdnadshavares ansvar finner du i föräldrabalken. Barnets vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Nedan finner du en länk till föräldrabalkens 6 kap som handlar om vårdnad, boende och umgänge:

http://www.riksdagen...bet=1949:381#K6

Det är båda föräldrarnas ansvar att umgänge med barnen ska fungera. Vårdnadshavaren har därtill en skyldighet att skydda sitt barn om denne gör bedömningen att umgänget med den andre föräldern på något sätt inte är bra för barnet eller barnen. Som vårdnadshavare har man alltså både ett ansvar att se till att barnet har umgänge med den andra föräldern samtidigt som man har en skyldighet att skydda barnet från umgänge med den andra föräldern om och när det behövs. Denna bedömning får vårdnadshavaren göra utifrån sin kännedom om barnet samt den andre förälderns situation.

Det är alltid barnet som har rätt till umgänge med sina föräldrar, inte tvärtom. Om pappan uppträder på ett sätt som utsätter barnen för fara så kan du som vårdnadshavare behöva göra bedömningen att det inte är bäst för barnen att träffa honom i ett sådant läge. Du kan alltid kontakta individ- och familjeomsorgen i din stadsdel. Där kan du prata med någon som arbetar med barn- och familjefrågor om hur socialtjänsten kan hjälpa dig i den situation som du befinner dig i. Du kan ringa Malmö stads växel på telefonnummer 040-34 10 00 och be att bli kopplad till rätt stadsdel.

När det gäller frågor om umgänge så kan man kontakta familjerättsbyrån för att rådfråga dem i de frågor du har angående umgänge. De har telefontid på vardagar mellan klockan 08.00-09.00 och du når dem på telefonnummer 040 34 52 38. För att läsa mer om familjerättsbyrån så kan du gå in på nedanstående länk:

http://www.malmo.se/...e--umgange.html

Du kan också ansöka om stöd i umgänget, via exempelvis UmGåsen som är ett umgängescenter i Malmö dit barn och föräldrar som bor isär kan träffas och bygga upp en bra relation. För att få allmän information om UmGåsen ringer man 040 34 95 18. Du kan också läsa mer om dem på:

http://www.malmo.se/...deras-barn.html

Vi hoppas att du fått lite vägledning i hur du kan agera. Om du har fler frågor eller funderingar så är du välkommen tillbaka!

Vänligen

Soctanterna

Soctanter