Extra Barn

Hej
Min sextonåriga dotters kompis flyttade in här för en månad sedan. Hon hade flytt hemifrån, och jag sa att det var helt ok. Kompisen har jag känt sedan hon var sex år och det var självklart att hjälpa henne. Jag har känt till de problem som varit i hennes familj, sedan några år tillbaka. Hennes mamma blev då tillsammans med en man som det redan från början var problem med, som svartsjuka, alkoholproblem, kränkningar, hot och våld mm. För en tid sedan var det en dom mot mannen som ledde till besöksförbud för mannen gentemot dottern, och mamman lovade att inte ha någon kontakt med honom och förbudet hävdes. Men så blev det inte, de har bott tillsammans hela tiden och han har terroriserat dottern. Min dotter har också varit i hennes hem och hört hur både mamman och mannen bråkat och hur de uttrycker sig gentemot varandra, och det är i klassen helt galet, så att det är svårt att förstå. Jag har också själv hört det vid ett tillfälle då hon ringde mig.
Jag har frågat henne om pappan känner till vad hon utsatts för, och hon säger nej, för hon hade bett de sociala myndigheterna att inte berätta detta när utredningen gjordes utifrån anmälan om misshandel. Är det verkligen så att man som vårdnadshavare inte får den rätta, all information? För att barnet inte vill det.
Jag och tjejen kan prata och hon har berättat att bråket som ledde till att hon gav sig i väg hemifrån var bara reaktion på hela hennes situation, hon mår så dåligt att hon inte känner att något är roligt längre, har ingen motivation, ingen glädje och allt känns tungt. Jag pratade också med henne om hur vi ska lösa detta, hon hade fått hjälp att kontakta ungdomsgruppen i den kommunen hon bor i och bokat en tid där som mamman och bjöds in till men hon kom inte.Tjejen vill inte utsätta sin mamma för något illa, som då en ny social utredning, men hon kan inte flytta hem där igen. Ungdomsgruppen gör tydligen ingen anmälning om förhållande till sociala myndigheterna, och i dag är vi där att allt står stilla, jag känner att jag hade behövt hjälp med hur vi ska gå vidare, jag vill hennes bästa, och vi skulle aldrig kasta ut henne. Det finns inga tvivel om att hennes situation hos mamman är hemsk och sann.
Jag vill ju handla på ett korrekt vis, jag vill att hon ska känna sig hemma, men är hon min nu? Mamman har ju inte ork att ta tag i sin situation, och pappan vet inte att hon bor här ens. Ekonomiskt så ska jag nog få det att gå runt, men jag vet ju att det besvärar tjejen också att hon blir en kostnad för mig. Och det blir ju snålare för oss alla, medan hennes föräldrar har minskade kostnader. Det känns också viktigt om lösningen är att hon bor med oss, att jag kan ha samman, eller liknande förhållningssätt till henne och min lika gamla dotter, både ekonomiskt och i fostran. Hon är ju tonåring så jag jag vet ju att det är naturligt och att hon med all säkerhet kommer bli irriterad på mig i vardagen med regler och krav.
Hennes största önskan är såklart att mamman skulle flytta från mannen och att de skulle bo tillsammans igen, men mamman säger är att hon kan inte skilja sig pga ekonomin.
Jag har fullt upp med jobb och livet och hinner inte tänka ut hur jag ska agera, och jag vill verkligen inte ställa till det för henne med att kontakt med sociala myndigheter, utan väntar på att det ska hända något, vilket också oroar mig. I dagsläget är jag som en mamma för henne, vardagliga delen, körningar hit och dit, kollar av om hon har pengar, kallar hem henne till middagarna osv. En annan sak som hänger över mig är att hon i dag bor i en kappsäck, hon lånar min äldre dotters rum eftersom hon just nu inte bor hemma hos mig, och när hon kommer har vi extra säng. Det är inga större problem för oss, men hon måste ju ha en mer permanent lösning, egen garderob osv. Men jag kan inte ta förgivit att hon ska bo här och göra förändringar.
Vad ska jag göra?

extra mamma

Kommentarer

Hej!

Det är skönt att höra att det finns folk som bryr sig och vill hjälpa andra. Och din dotters kompis verkar ha mer bekymmer än hon själv kan hantera och borde behöva hantera.

Det verkar som din dotters kompis har förtroende för dig och har berättat mycket av sina upplevelser och händelser i livet. Hennes situation verkar vara henne övermäktig, vilket har gjort att hon valt att fly problemen och tagit sin tillflykt till dig.

Det är föräldrarna och vårdnadshavarna som är ansvariga för sina barn, och skall se till att barnen får sina behov tillgodosedda. Ibland är det så att föräldrarna inte har möjlighet eller förmåga att för tillfället se till att barnen får den omsorg och trygghet som de behöver av olika anledningar. Föräldrar kan då under kortare perioder själv ordna någon lösning för barnen genom exempelvis mor- och farföräldrar.

Du berättar att du har frågat din dotters kompis om pappan känner till vad hon utsatts för och att du fått svaret att han inte känner till det. Som vårdnadshavare har man rätt att ta del av information i utredning som rör ens barn.

Lagen är tydlig med att barn inte får tas emot för stadigvarande vård och fostran i annat hem än förälders och vårdnadshavares hem under en längre tid, om inte socialnämnden har gett sitt medgivande eller tagit ett beslut om det. Detta finns i reglerat i Socialtjänstlagens 6 kap 6 §.

I ditt sätt att skriva ger du uttryck för oro för din dotters kompis psykiska mående, att hon saknar motivation, glädje eller tycker att allt känns tungt. Det är något som är svårt att se och där man kanske undrar om den hjälp och stöttning man ger är tillräcklig för att hon ska kunna gå stärkt vidare i livet.

När det gäller din dotters kompis och ditt engagemang att hjälpa henne, så tror vi att du i detta läge ska prata med henne om att ni gemensamt kontaktar socialtjänsten i hennes kommun för att få en långsiktig och stabil planering och tillvaro för både henne och dig. Det är viktigt att det blir tydligt för både dig, din dotters kompis och kompisens föräldrar om vad det är som gäller. Kontakten med socialtjänsten avser ju inte att förvärra situationen för någon, utan för att hjälpa din dotters kompis i denna utsatta situation hon idag befinner sig i. Eftersom din dotters kompis har förtroende för dig, så skulle det kanske kännas tryggare för henne om du är med vid kontakten med socialtjänsten.

Vänligen

Soctanterna

Soctanter

Hej!Tack för ert svar! Nu har tjejen varit på ytterliggare ett möte där mamman också var med, efter det mötet ringde mamman mig och meddelade att dottern skulle bo hos mig och hon skulle betala underhåll till mig. Hon sa också att utredningen var avslutad och om de behövde mer hjälp så fick de kontakta ungdomsgruppen igen. Jag blev helt mållös!Ingen har frågat mig, om det är okej, eller kollat av om detta är ett hem som är bra för henne att bo i, jag är chockad! Jag ringde till ungdomsgruppens chef, som sa att de inte kunde tvinga en sextonåring till att medverka i en utredning , eller till att bo hos föräldrarna, och efter som det fanns en lösning att hon bodde hos mig som mamman godtog så blev det så och det får vi klara själv. Mamman tänker att hon ska betala mig 1174 kr i månaden, det hon får från pappan i underhåll. jag förstår att det måste vara så att hon också bör/ska bidra samma summa själv till mig. Men är det då jag som ska meddela henne detta?Det som gjordes på ungdomsgruppen var en förundersökning, som nu är avslutad. Nytt för i dag är att jag nu vet att vid rättegången som var tidigare, där tog mamman och tjejen tillbaka anklagelsen om misshandel, tjejen gjorde det på mammans uppmaning, så det den händelsen är väl då avslutad i den utredning som gjorde då ,och kan inte användas i denna situationen? De har ljugit i rättegången och tjejens mamma har sagt att hon hamnar i fängelse om dottern berättar detta.Jag är chockad över att det inte finns något intresse av hur tjejen mår,eller om jag klarar uppdraget. Jag tänkte/trodde att en utredning skulle kunna leda till att hon kanske skulle kunna bo här under tiden som det jobbades på att förbättre kontakten mellan tjejen och hennes mamman eller/och pappan som då kanske förhoppningsvisskulle kunna leda till att hon kunde bo med någon av dem. Tycker man inte att det finns ett värde för en sextonåring att ha fungerande en relation med sina föräldrar?Händer detta för att hon är 16 år? Gäller inte socialtjänstlagen kap6 6§ för henne?Vad gör jag nu?

Hej!

Vi förstår att detta inte är en helt lätt situation för dig, att du blir mållös och inte vet hur du nu ska agera är inte heller svårt att förstå.

Det är många frågor som har väckts hos dig, frågor som är viktiga att både du och din dotters kamrat som bor hos dig får svar på. Vi tycker nog att du ska prata med din dotters kamrat, att ni tillsammans går igenom den utredning som socialtjänsten har gjort och att ni gemensamt försöker få till ett möte med socialtjänsten där ni kan ta upp de här frågorna som du sitter med. Är ditt hem godkänt för att ta emot din dotters kamrat för stadigvarande fostran, och vad din dotters kamrats föräldrar ska betala för hennes uppehälle.

Du är en klok vuxen som ser att en sextonåring behöver sina föräldrar, men att det ibland är svårt att hitta lösningar här och nu för att det ska fungera. Du kanske kan försöka ta upp detta när ni pratar med socialtjänsten att din dotters kamrat behöver det stödet från någon för att kunna få en fungerande kontakt med sin mamma och pappa, och att detta i förlängningen kan leda till att hon flyttar hem till någon av dem igen.

Det är väldigt svårt för oss att i säga hur du fortsatt ska agera, men kontakten med socialtjänsten i er kommun är nog avgörande för att du ska veta vilken din roll blir i det hela.

Om socialtjänsten i er kommun inte vill bemöta dig och dina frågor tillsammans med din dotters kamrat, och du känner att socialtjänsten inte egentligen gjort vad de kunnat för henne, så finns det möjlighet att kontakta Socialstyrelsen region syd på telefonnummer 075–247 30 00 eller gå in på deras hemsida

http://www.socialstyrelsen.se

Socialstyrelsen är socialtjänstens tillsynsenhet och har möjlighet att utreda om socialtjänstens tjänstemän har gjort vad de ska enligt sina uppdrag.

Vi hoppas att er situation löser sig och att det bli tydligt från socialtjänstens sida vad som gäller för er alla!

Vänligen

Soctanterna

Soctanter