Förälder, socialsekreterare eller ungdom?

Min fråga gäller hurvida en lag skall tolkas och användas. Jag tänker på 3 kap. 6 a § andra stycket SoL
"Ett barn som har fyllt 15 år har enligt förarbetena som regel uppnått en sådan mognad att dess önskemål bör ha en avgörande betydelse vid en avvägning mellan vårdnadshavarens ansvar och rätt att
bestämma vad som är bäst för sitt barn. Föräldraperspektivet tillåts stå tillbaka med hänsyn till barnets bästa"
I det ärende jag har insyn i har målsmannen och socialsekreteraren hittils agerat helt utan ungdomens (fyllda 16 år) egen åsikt och önskemål. Pappan i familjen är svagt begåvad, inte på en handikappnivå, men han agerar osäkert vid kontakt med myndighetspersoner och vill ofta framställa sig som kompetent genom att gå imot sitt barns åsikter. Socialsekreteraren måste ha upptäckt detta då det finns dokumenterat via familjerådgivningen. Idag styr socialsekreteraren som är relatvit oerfaren inom sitt yrke (mindre än 4 månader) hårt. Ofta förkommer "hot" om LVU placering om inte ungdomen fogar sig. Trots det egentligen inte finns några belägg för detta (varken kriminalitet eller droger har någonsin funnits inblandat, det är pappan och barnet som inte kan bo tillsammans). En sidofundering; får en socialsekreterare verkligen "hota" med LVU-placering?
Men för att summera, hur ska lagen jag citerat tolkas och nyttjas. I detta fall blundar socialsekreteraren för den existens.
Tacksam för svar!

P
2018-02-04 18:47

Hej!

Socialtjänstlagen 3 kap 6 a§ handlar om öppenvårdsinsatser och huruvida socialtjänsten kan besluta om sådana insatser om vårdnadshavarna motsätter sig till det. ” Socialnämnden ansvarar för att det finns tillgång till öppna insatser för att kunna möta barns, ungas och vårdnadshavares olika behov. För barn som har fyllt 15 år får nämnden besluta om öppna insatser även utan vårdnadshavarens samtycke, om det är lämpligt och barnet begär eller samtycker till det".

Socialtjänstlagen är en ramlag och lämnar en del utrymme för tolkning. I 11 kap 10§ framgår det att ett barn ska ges möjlighet att framför sina åsikter och så långt det är möjligt vara med och påverka utifrån ålder och mognad. Ett barn som fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i domstol. I 1 kap 2 § framgår det att barnets bästa alltid ska vara vägledande vid insatser och åtgärder.

Det är svårt att uttala sig i ett enskilt ärende. Det kan finnas faktorer eller annan information som inte alltid framkommer i samtal med den unge. Det kan också vara att man inte har tillgång till all information som påverkar ett ärende.

Såklart ska socialtjänsten inte ”hota” med ett LVU men det är ju viktigt att den unge får information och vart utredningen kan leda och kan finns tillfällen där frivillighet inte räcker. T.ex. om man befinner sig i riskmiljöer eller på annat sätt riskerar skada sin hälsa eller utveckling. Det kan också vara att den unge utsätts för fysisk eller psykisk misshandel eller andra brister i omsorgen.
Om man är missnöjd med hur socialtjänsten utför sitt arbete kan man i första hand vända sig till ansvarig chef för verksamheten. I andra hand kan man vända sig till IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg).

Vänligen

Soctanterna