Hej,
min son (snart 30 år) skrivs ut från sluten psykiatrisk avdelning om ett par dagar, han har inget boende och ingen ekonomi. Han har varit inlagd 1½ månad för drogutlöst psykos. Vid vårdplaneringen framgick det att det kommer ta flera veckor för socialförvaltningen att utreda om han kan komma på behandlingshem (vilket han vill). Har ni tankar om hur jag kan hjälpa honom den närmaste tiden, utan att "ta hand om hans liv". Jag vill förstås att han ska leva ett självständigt och bra liv som funkar i längden. Vad är viktigast i en sådan här situation enligt er erfarenhet?